Det oundvikliga

Bilder på vackra solnedgångar i all ära. Men det är ofta bilder som bara passerar. Bilder som är vackra och tråkiga. I vilket fall tycker jag det. Kanske en bild som denna berör på ett helt annat sätt? Och förmodligen är det här en bild som man inte glömmer lika fort som en vacker solnedgång?

/Mats

I Mullsjö

När jag åker till Mullsjö är det egentligen mest för att besöka gammelskogen vid Ryfors. Den är faktiskt riktigt fin och kan rekommenderas. Här har jag fotograferat många av mina bilder på figurer. När det gäller däggdjur så är utdelningen på möten betydligt bättre i mina hemmaskogar strax söder om Jkpg och i skogarna öster om sjön Vättern. Här finns stora bestånd med vildsvin bland annat. I närheten av Haurida är även älgstammen riktigt talrik.
Den här råbocken hittade jag dock i Mullsjös skogar nära Utvängstorp. Här finns även ett större hägn där man hade vildsvin vintern 2010-2011. Grannarna klagade dock - så till slut fick de flytta svinen. Det var tydligen även en hel del trafik till hägnet med folk som ville fotografera och titta på de "vilda" grisarna.

Trevlig helg!

/Mats

Så tråkigt så man vill spy

Ja - det kan jag tycka om många björnbilder. Ofta får man se bilder på björnar i diverse fototidningar. Ofta bilder från finska gömslen. Man känner igen platserna. Öppna myrar där det springer björnar. Samma ljus. Samma björnar. Samma vinklar. Jag kan faktiskt bli en aning irriterad på dessa fotografer som så fantasilöst bara gör samma bilder som alla andra. Vad är det då för vits att fotografera?
- Den här bilden är från ett gömsle på gränsområdet mellan Finland och Ryssland.
När jag och min vän Heikki var där i somras så valde vi platser där de flesta andra fotografer inte ville vara. För risig skog. För mörkt. För mycket träd i vägen.
Vi tyckte de här platserna var helt fantastiska - här fanns ju möjlighet att göra bilder som inte liknade alla andras. Min bild här avser ju inte att visa arten. De flesta vet ju exakt hur en björn ser ut. Min avsikt var heller inte att göra någon vacker bild. Jag ville göra en bild som får betraktaren att fundera. En bild som förhoppningsvis gör att man stannar upp och tittar lite extra.
- Om jag lyckats vet jag inte. I vilket fall är det en bild på björn som inte liknar någon annans?

Nikon D3 med 600 mm. Dubbelexponering. 1/50 sek med bländare 5,6. ISO 800.

Mats Andersson /N

Publicerad i världens största ...

... inredningstidning.

I_söndags kom ett mail att en familj ville beställa en print av min bild som var införd i ELLE Interiör nr 10. 

- Jag svarade att jag inte hade någon bild med där. Att det var fel person de kontaktat. Sedan kom ytterligare ett mail från en annan person - hon ville beställa en stor print av min bild som fanns med i ELLE :). Innan jag svarade på det mailet var jag ju tvungen att införskaffa tidningen för att se vad det var för bild. Och vem fotografen var???

Det visade sig att det var min bild. ELLE Interiör hade köpt den via min bildbyrå FOLIO (Maskot). Riktigt kul och en glad överraskning. Nu i morse kom ytterligare en beställning :)))

- Bilden kommer endast att tas fram i 5 numrerade och signerade ex. Formatet är inte bestämt ännu.

Elle Interiör har över 200.000 läsare och är världens största inredningstidning.

Bilden kom till 23 oktober 2009, Bashult, Småland.

/Mats

Is there anybody out there?

Bashult 1 december 2012.

/Mats

Änglar och demoner

Ytterligare en bild från mina hemmaskogar.

Bashult 1 december 2012.

/Mats

Utan titel

Vissa bilder tycker jag att man inte ska döpa. Inte ens en rubrik eller bildtext. Låta betraktaren se själv.

Parallellt med Heikkis och mitt gemensamma bokprojekt jobbar jag intensivt med bilder till en stor utställning. Och jag är mycket glad att jag fått den här förfrågan! Det var exakt det här jag ville med mitt bildskapande. Att mina bilder ska visas stort på ett konstmuseum ... (mer info kommer).

Bashult, december 2012.

/Mats

Illusionernas landskap

Förra veckan följde jag grävlingarnas ihärdiga nattarbete. Att filmen skulle visa deras sista aktiva vecka innan vintersömnen gjorde projektet än mer intressant. De jobbar alltså ända in i det sista. När vintern slog till med mycket snö och minusgrader bara några dagar efter sista natten jag filmade upphörde grävlingarnas nattarbete ovan marken. Förmodligen sover de skönt i gräset de drog ner bara några dagar innan snön kom.
- Så idag blev det inga grävlingar på sensorn. Ej heller mörka skogsvyer. Vackert väder och mycket snö skapade fina möjligheter till lite landskapsbilder.

Illusionernas landskap, Bashult 1 december 2012. D3 med 70-200 f2,8.

/Mats

20 år sedan

Delfiner vid vrak i Röda havet 1992.

För 20 år sedan var jag även då mycket aktiv med mitt fotograferande. Mestadels under vattnet. Vi åkte till många platser världen runt för att få chansen till unika möten med allehanda djur. Det här är bilder jag aldrig visat mer än för familj och vänner. Men jag tänkte visa några få även här. I boken "Djur. 66 bilder" finns dock en hel del av mina äldre djurbilder från många av resorna.
Det här dyket i Röda havet utanför Israel 1992 blev mer eller mindre magiskt. När vi dök runt ett vrak med några andra dykare så anslöt en grupp delfiner. Det var verkligen helt fantastiskt. De "pratade" med oss hela tiden. Sedan simmade de i full fart från ca 15-20 meters djup där vi befann oss för att lämna vattnet och göra allehanda konster i luften - för att sedan komma åter till oss i raketfart. Där vi låg på bottnen jämte vraket såg vi hela skådespelet. Vattnet var så klart så vi såg mycket tydligt hur de flög högt i luften ovan vattenytan långt där uppe. Den här delfinen hade med sig sin lilla unge tätt intill hela tiden. Ytterligare en bild från det här mötet finns i boken.

Jag vill även passa på att tillönska alla mina vänner en riktigt trevlig helg!

Mats Andersson /N

Viktlöst i ett stim ...

Barracudor. Borneo 1994.

Ytterligare en äldre bild. Att sväva viktlöst mitt inne i ett gigantiskt stim med Barracudor är en härlig känsla. Spännande.
Jag hade inte fotograferat med blixt om vattnet hade varit grumligare - eftersom den typen av reflexer rent teoretiskt skulle kunna utlösa en otrevligare sida hos de här rovfiskarna. Dock finns inga kända olyckor där Barracudor attackerat människor. De här rovfiskarna är ca någon meter långa. Jag har även flertalet gånger träffat på enstaka individer som varit ca 1,5 meter långa. Ofta i anslutning till grottor och vrak. Några gånger har jag även mött riktigt stora individer på djup neråt 50 meter.

Den här bilden kom till i Borneo 1994. Jag använde en Nikonos V med 35 mm. Djupet var ca 25 meter.

/Mats

En saknad vän

Stenen och hunden. Tjörn 1989.

Jag brukar ju mest visa aktuella och nya bilder här på bloggen. Men några få gånger har jag lagt ut lite äldre bilder också. Och här kommer lite "skåpmat" igen då.
Den här bilden är från Tjörn 1989. Hunden heter Ruff och han är en saknad vän.
Kameran var en Nikon F3 med 85 mm f1,4.

/Mats

Hårda julklappar

Erbjudandet gäller endast november månad ut.
Beställer du dessutom två böcker så bjuder jag på frakten!
- Maila mig din beställning!

• DJUR. 66 BILDER. 250:-
(Endast ca 20 böcker kvar)
"Vilken bok detta är!!! Jag älskar dessa personliga, egensinniga, starka, känslofulla bilder. Har aldrig sett något liknande. Länge sedan jag blev så berörd av fotografi som vissa av dessa bilder berör mig. Tack!"
/ANNA CLARÉN

 • ÅRSTIDERNA. Ord. pris 395:- Julkampanj: 320:-
"Mats Anderssons bok innehåller allt annat än traditionella bilder från de fyra årstiderna, vilket gör boken extra intressant. På bokens 176 sidor samsas en blandning av raka fototekniker med konstnärliga dubbelexponeringar, extremt korta skärpedjup och, inte minst, trolskt ljus. Att läsa den här boken är som att besöka ett konstgalleri och sätta sig framför varje tavla för att betrakta detaljer. Det här är en coffeetablebok som definitivt borde finnas i varje seriös samling fotoböcker."
/Tidningen DigitalFoto

• FOTOGRAFI. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
”Ingen – jag säger ingen! – kan förhålla sig likgiltig till en inbunden samling av Mats Anderssons bildkonst. Frågor väcks: Är det här fotografi? Vad föreställer det? Vad menar fotografen? Och så – efter ett tag – faller underbara bitar på plats. Istället väcks minnen till liv: »Ja, nu ser jag…«. 
/ANDERS GEIDEMARK

• I NÅGRA SEKUNDERS OÄNDLIGHET. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
"Bilder är fantastiskt, tycker jag. Många texter likaså. Här förenas bilder av två inspirerade fotografer och texter till dessa. I ett växelspel, tillsammans. Anna Clarén, Mats Andersson och David Söderlind samarbetar. De är konstnärer var för sig, med gör detta till en enhet. 
Jag läser texterna. Förundras. Gläds. I boken finns bilder som sätter mig på prov. Konst gör just det. Sätter oss på prov. Konstfoto är inget undantag. Texterna sätter mig också på prov. De frestar och påfrestar. Utmanar och glädjer. Jag bläddrar, återvänder och bläddrar igen. Jag möter barnen, naturen, skuggorna, färgerna. Eller avsaknaden av. Jag njuter. Till bild. Och till text. Njuter. Av bilderna. Och av texterna. Var för sig. Och tillsammans."
/ANETTE GRINDE

Den mörka skogen - del III

Offerplatsen.

Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Den mörka skogen - del II

Söndagens utflykt i Bashults skogar bjöd på många överraskningar. Jag blir förvånad varje gång jag går ut i skogen. Jag upptäcker nya saker hela tiden - trots att jag gått i de här skogarna frekvent sedan vi flyttade hit 2005. Att jag skulle hitta en Moai ;) kunde jag aldrig tro ...
På Påskön i sydöstra Stilla havet väster om Sydamerika finns det totalt ca 1.000 stora stenstatyer (Moai). På ön finns även halvfärdiga statyer kvar i klipporna vilket tyder på att ön övergavs i en hast. Varför statyerna tillverkades är ännu oklart.
Man kan ju undra om befolkningen gav sig av till mina skogar och fortsatte med tillverkningen här? ;)))

Stenfigur i lågor.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Den mörka skogen - del I

Mina skogsturer blir allt längre och längre. Både tiden jag vistas i skogen och de sträckor jag går.
Mulna novemberdagar passar mig perfekt. Långt inne i skogen finner jag skogens mörkare sidor. Figurerna. Spåren efter djuren. Tystnaden.
Jag har bara med mig det mest väsentliga. En kamera med 14-24 mm och en med 70-200. Inga stativ eller annat som bara försvårar mitt bildskapande. Jag sätter höga krav på mig själv att jag måste komma hem med ett flertal bilder som jag själv är nöjd med. Det får ta den tid det tar.

Inneboende i en trädstam.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Vänner

Mina hundar Frasse och Orvar. Morgon i Bashult 121124.

/Mats

En unik inblick ...

... i grävlingarnas liv.

Grävling vid gryt. 121124.

Under veckan har jag bevakat grävlinggrytet dygnet runt med hjälp av min åtelkamera.
Många tror säkert att grävlingen dragit sig tillbaka ner i grytet nu. Men så är det verkligen inte :)
Det var bara en av nätterna som de inte visade sig. Annars har de varit ute varje natt under veckan. Jag har även fått unika bilder där man ser två grävlingar som leker med varandra. Ja - i vilket fall en grävling som leker med den andra. Den hoppade över den andra grävlingen flera gånger. Riktiga glädjeskutt. Den andra grävlingen lät sig dock inte luras in i leken - satt bara kvar och kliade sig :)))
Mestadels jobbar dom med att samla in gräs och dra ner i grytet. Göra mysigt inför stundande vinter. När de kommer backandes med en gräsboll under sig fångade jag första gången på film redan i början av september.

Här kan du se några gamla filmer: (120901)

Bilden här är från i natt. Grävling sitter vid sitt gryt, Småland 121124. Klockan är 01.37.

/Mats

Trevlig helg

Inte mycket tid över för bloggen den här veckan. Här kommer i vilket fall ett inlägg.
- Och jag vill ju även passa på att önska en trevlig helg!!!

/Mats

Varg. Nej tack ...

... säger nog rådjuret.

I_lördags var jag ute och åkte runt i området där en varg synts till flertalet gånger senaste tiden. Det är bara någon mil från mina hemmatrakter. Tyvärr fick jag inte se någon varg. Men rådjur, dovhjortar och älgar var ute. Precis som vanligt.

Varg. Ja tack, säger jag.

Rådjur vid Dalstorp 17 november 2012.

/Mats

I vildskogarna kring Vättern

Piprökaren med klohanden.
Bashult 18 november 2012.

Hur brukar dina möten med skogen se ut?
Snabba promenader för att hinna i tid till något annat. Eller en stunds stillhet, eftertänksamhet och respekt. Testa det senare någon gång och du kommer se vad mycket det finns att uppleva. Du kommer inse att du aldrig är ensam i skogen. Trollen, skogsrået och prinsessan finns där. Inte för att skrämmas. Snarare som beskydd.

Vi har nog alla, någon gång, utbrustit: »Titta, vilken Bauerskog!«. Oftast när vi befinner oss i urskogs­liknande barrskog, gärna kuperad och med storblockig terräng. John Bauer hade ett unikt sätt att förmedla denna naturtyp och han hittade inspirationen i skogarna kring Jönköping.

John Bauer var inte en naturavbildare. Han var en akademiskt skolad konstnär som ville förmedla en idé, en tanke eller känsla. Inspirationen och impulserna hittade han i naturen. Vid någon av sina vandringar, cykel- eller skidturer eller kanske från kanoten. Alltid med skissblocket under armen för att göra några snabba streck. Skisser som han tog med sig hem till ateljén. För att där göra målningen. Från skissblocket till, blyerts, tusch, akvarell och guasch.

Under sina ensamma vandringar i skogarna kring Vätterns sydspets har mossiga klippblock och träds grenar blivit troll och klo­liknande händer i konstnärens fantasi. En slags kombination av en naturälskares och – kännares vakna och skarpa sinne med ett naivt, romantiskt skapande.

Vätterbygden kombinerar det vilda med det vackra. Det sträva med det ljuvaste lena. Precis som Vättern själv; lika förtrollande blåvacker en sommardag som skrämmande gråsvart när hösten slår till. Det var inte studierna i Stockholm eller resorna i Europa som formade sagokonstnären John Bauer. Det var i vildskogarna kring Vättern som konstnären i honom utvecklades. Vildskogarna som alltid kallade honom när han var ifrån dem längre perioder. Platserna där han valde att bo. Där hittade han sin inspiration.

Idag, ett drygt sekel senare är skogarna säkert på många håll ganska lika dem som John Bauer hade förmånen att vandra i. Det moderna skogsbruket har troligen påverkat intrycket något. Men även för 100 år sedan nyttjades och brukades skogen. Med drygt en omloppstid (skogen har avverkats en gång och vuxit upp igen) i skogen kan de rent skogliga förutsättningarna vara klart jämförbara.

Det om något är John Bauers skogar. Och de finns där än idag.
För dig att upptäcka.
För dig som vill se.

Troll i Bashults skogar, 18 november 2012.
Nikon D3 med 85 mm f1,4.

Ur boken John Bauers skogar. (Text David Söderlind) 

Boken kan du beställa här! (signerat exemplar)

/Mats

Han hade ett lodjur hemma ...

Redan som nioåring fick jag min första kamera. Något hände där. Intresset för bilder väcktes. Som liten följde jag ofta med mina föräldrar – världen över – och besökte konstmuseer. Många gånger åkte vi hem till de olika konstnärerna. Jag kommer aldrig att glömma när vi besökte Lindorm Liljefors, son till Bruno Liljefors. Han hade ett lodjur hemma i ett hägn all­deles vid husväggen. Från vår plats vid köksbordet kunde vi beskåda den ståtliga katten. Jag var 10-12 år och minnet av lodjuret, den excentriske konstnären och hans tavlor etsade sig fast på näthinnan.

Med min lilla analoga kompaktkamera gjorde jag mina första trevande försök att fotografera. Bland annat tog jag bilder på min vattensköldpadda genom akvariets glasruta. Konstigt nog tröttnade jag aldrig. Jag fascinerades av kameror och bild. Några år senare fick jag en gul kompaktkamera som gick att använda under vattnet. Vilken lycka! Med vatten upp till armbågarna kunde jag nu fotografera vattensköldpaddan utan en störande glasruta framför.

Många år senare började jag jobba på en reklambyrå. Jag hade en Nikon F3 och att i början på 90-talet äga en sådan kamera var något stort. Via företaget kunde jag även skaffa en 85 mm f1,4 – ett objektiv som var mycket dyrt då. Den här kameran var min trotjänare under många år och jag var så stolt när jag bar den på axeln. Mina bilder vid den tiden var dock rätt uttryckslösa, om jag får säga det själv. Inte dåliga på något sätt, men bilderna bar inte mina fingeravtryck. På byrån köptes de flesta bilderna in utifrån. Högar med bilder från kända svenska naturfotografer som JP Lahall, Peter Gerdehag, Tore Hagman och många andra passerade mina ögon. Vi producerade påkostade kalendrar för diverse skogsföretag och här var det traditionella naturbilder av hög klass som gällde. Helt säkert påverkade de här åren mitt eget bildspråk men konstigt nog blev det aldrig så här mina bilder skulle se ut, det vill säga likt många av de kända svenska naturfotografernas.

Någon gång i slutet av 90-talet började jag fotografera digitalt. Kvaliteten var riktigt usel men den digitala tekniken var viktig för min utveckling som fotograf. Nu kunde jag experimentera och se resultat direkt, vilket skapade möjligheter för nya kreativa lösningar. Men det skulle gå många år innan de digitala kamerorna blev så pass bra att de kunde mäta sig med den analoga tekniken. Min första digitala kamera, som var bra, köpte jag 2006 – en Nikon D200. Sedan den dagen tog mitt foto­graferande helt andra vägar. Jag började hitta någon form av bildspråk som kändes lite mer som mitt eget. 2009 blev året då jag kände att jag hittade hem. Två fotokurser i Mull­sjö och en workshop för fotografen Anders Petersen bidrog starkt till att jag började utvecklas och fotografera ännu mera. Nu började jag se att mina bilder speglade mig. Bilder med mina fingeravtryck. 2009 var också året då jag kom ut med min första fotobok »Årstiderna«. Jag inspirerades av bildskapare som gjorde allt annat än traditionella naturbilder. Istället vände jag blickarna mot konstfotografer som JH Engström, Mickael Ackerman, Sally Mann, Anders Petersen med flera.

Själv vill jag inte kalla mig naturfotograf. Jag är bildskapare. Konst­foto ligger mig varmt om hjärtat. Mina föräldrars intresse för konst smittade uppenbarligen av sig. Jag har svårt att acceptera att man ska begränsa sig. Hamna i ett fack. Så jag får väl kanske kalla mig konstfotograf som ofta finner motiven ute i naturen. Bilder ser jag överallt. För mig handlar fotografi mindre och mindre om teknik. Kan man inte hitta och se motiven så spelar det ingen roll om man behärskar tekniken fullt ut. I boken "Fotografi" samlade jag en del av mina bilder som för mig verkligen handlar om fotografi. Ordet fotografi kommer från grekiskan och betyder måla med ljuset. Och målar med ljuset gör jag genom att använda långa exponeringstider i kombination med kamerarörelse. Så får jag fram känslan jag är ute efter – bilder som för tankarna till målningar/konst. Bilder som passar bra under rubriken »Fotografi« – att måla med ljuset.

 Mats Andersson /N

Beställ signerad bok direkt via mig.

Bibliografi
• Årstiderna (2009). ISBN 978-91-633-5882-1.
• 24 bilder säger samma som 1.977 ord (2010). ISBN 978-91-633-7428-9.
• John Bauers skogar (2011). ISBN 978-91-633-8501-8.
• Djur. 66 bilder (2011). ISBN 978-91-637-0043-9.
• Fotografi (2012). ISBN 978-91-637-0652-3.
• I några sekunders oändlighet (2012). ISBN 978-91-633-9507-9.

Hjorten och lövet

Djur har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Djur väcker ofta starka känslor hos mig. Kärlek. Det är ofta som jag blir tårögd bara genom att umgås med min hund Frasse. Han berör mig verkligen. Men det är givetvis lika ofta som han får mig att skratta. Tror faktiskt jag skrattat nästan varje dag åt honom sedan han blev en i familjen. Och nu har vi dessutom fått hem ytterligare en liten hund. Orvar.
Förutom förmånen att ha egna djur så har jag även fått resa världen över sedan jag var liten och träffat mängder av djur. Tror jag besökt närmre 40 olika länder i dagsläget. Har det inte varit gatuhundar i Kairo så har det varit katter i Thailand som jag kelat med. Djur som väckt något speciellt hos mig. När jag tänker tillbaka på alla resor så är det oftast djurmötena jag kommer ihåg bäst. Alligatorer i Everglades. Näsapor i Borneos djungler. Kokos­krabbor och Varaner på Sipadan Island. Valar utanför Island. Och för att inte tala om alla djurmöten jag haft under vatten­ytan. Hajar och sköldpaddor i röda havet. Delfinerna vid Eilat. Mantor och örnrockor vid Maldiverna. Ett annat möte som satt djupa spår är när vi fick umgås med livs levande vargar i Kolmårdens djurpark. Ja, som sagt, jag har otaligt många djurmöten att minnas. Så glädjande. Ett privilegium. Det är dock i min närmiljö som jag funnit de bästa möjligheterna att skapa bilder, och möten, som berör mig starkast.
Nu närmast i höstas så fotograferade jag bland annat dovhjortar. Det var väldigt tyst i skogen. En korp hördes långt borta. Vinden i träden gav också en del ljud. Så vackert. Det doftade friskt.
Mina djurbilder skänker mig oförglömliga minnen. Man återupplever. Dofterna, ljuden, synintrycken.

I boken "Djur. 66 bilder." har jag samlat många av mina personliga djurbilder. En bok i mindre format. 80 sidor med svart-vita djurbilder.

Beställ boken direkt via mig.

/Mats

(195.839)

En bild från boken Djur. 66 bilder.
Örnrocka vid Sharm El Sheik 1993. Ca 30 meters djup.
Kameran var en Nikonos V med 35 mm.