fredag 30 november 2012

20 år sedan

Delfiner vid vrak i Röda havet 1992.
För 20 år sedan var jag även då mycket aktiv med mitt fotograferande. Mestadels under vattnet. Vi åkte till många platser världen runt för att få chansen till unika möten med allehanda djur. Det här är bilder jag aldrig visat mer än för familj och vänner. Men jag tänkte visa några få även här. I boken "Djur. 66 bilder" finns dock en hel del av mina äldre djurbilder från många av resorna.
Det här dyket i Röda havet utanför Israel 1992 blev mer eller mindre magiskt. När vi dök runt ett vrak med några andra dykare så anslöt en grupp delfiner. Det var verkligen helt fantastiskt. De "pratade" med oss hela tiden. Sedan simmade de i full fart från ca 15-20 meters djup där vi befann oss för att lämna vattnet och göra allehanda konster i luften - för att sedan komma åter till oss i raketfart. Där vi låg på bottnen jämte vraket såg vi hela skådespelet. Vattnet var så klart så vi såg mycket tydligt hur de flög högt i luften ovan vattenytan långt där uppe. Den här delfinen hade med sig sin lilla unge tätt intill hela tiden. Ytterligare en bild från det här mötet finns i boken.

Jag vill även passa på att tillönska alla mina vänner en riktigt trevlig helg!

Mats Andersson /N

Viktlöst i ett stim ...

Barracudor. Borneo 1994.
Ytterligare en äldre bild. Att sväva viktlöst mitt inne i ett gigantiskt stim med Barracudor är en härlig känsla. Spännande.
Jag hade inte fotograferat med blixt om vattnet hade varit grumligare - eftersom den typen av reflexer rent teoretiskt skulle kunna utlösa en otrevligare sida hos de här rovfiskarna. Dock finns inga kända olyckor där Barracudor attackerat människor. De här rovfiskarna är ca någon meter långa. Jag har även flertalet gånger träffat på enstaka individer som varit ca 1,5 meter långa. Ofta i anslutning till grottor och vrak. Några gånger har jag även mött riktigt stora individer på djup neråt 50 meter.

Den här bilden kom till i Borneo 1994. Jag använde en Nikonos V med 35 mm. Djupet var ca 25 meter.

/Mats

En saknad vän

Stenen och hunden. Tjörn 1989.























Jag brukar ju mest visa aktuella och nya bilder här på bloggen. Men några få gånger har jag lagt ut lite äldre bilder också. Och här kommer lite "skåpmat" igen då.
Den här bilden är från Tjörn 1989. Hunden heter Ruff och han är en saknad vän.
Kameran var en Nikon F3 med 85 mm f1,4.

/Mats

onsdag 28 november 2012

Hårda julklappar

Erbjudandet gäller endast november månad ut.
Beställer du dessutom två böcker så bjuder jag på frakten!
- Maila mig din beställning!

DJUR. 66 BILDER. 250:-
(Endast ca 20 böcker kvar)
"Vilken bok detta är!!! Jag älskar dessa personliga, egensinniga, starka, känslofulla bilder. Har aldrig sett något liknande. Länge sedan jag blev så berörd av fotografi som vissa av dessa bilder berör mig. Tack!"
/ANNA CLARÉN

 • ÅRSTIDERNA. Ord. pris 395:- Julkampanj: 320:-
"Mats Anderssons bok innehåller allt annat än traditionella bilder från de fyra årstiderna, vilket gör boken extra intressant. På bokens 176 sidor samsas en blandning av raka fototekniker med konstnärliga dubbelexponeringar, extremt korta skärpedjup och, inte minst, trolskt ljus. Att läsa den här boken är som att besöka ett konstgalleri och sätta sig framför varje tavla för att betrakta detaljer. Det här är en coffeetablebok som definitivt borde finnas i varje seriös samling fotoböcker."
/Tidningen DigitalFoto

FOTOGRAFI. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
”Ingen – jag säger ingen! – kan förhålla sig likgiltig till en inbunden samling av Mats Anderssons bildkonst. Frågor väcks: Är det här fotografi? Vad föreställer det? Vad menar fotografen? Och så – efter ett tag – faller underbara bitar på plats. Istället väcks minnen till liv: »Ja, nu ser jag…«. 
/ANDERS GEIDEMARK

I NÅGRA SEKUNDERS OÄNDLIGHET. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
"Bilder är fantastiskt, tycker jag. Många texter likaså. Här förenas bilder av två inspirerade fotografer och texter till dessa. I ett växelspel, tillsammans. Anna Clarén, Mats Andersson och David Söderlind samarbetar. De är konstnärer var för sig, med gör detta till en enhet. 
Jag läser texterna. Förundras. Gläds. I boken finns bilder som sätter mig på prov. Konst gör just det. Sätter oss på prov. Konstfoto är inget undantag. Texterna sätter mig också på prov. De frestar och påfrestar. Utmanar och glädjer. Jag bläddrar, återvänder och bläddrar igen. Jag möter barnen, naturen, skuggorna, färgerna. Eller avsaknaden av. Jag njuter. Till bild. Och till text. Njuter. Av bilderna. Och av texterna. Var för sig. Och tillsammans."
/ANETTE GRINDE

Den mörka skogen - del III

Offerplatsen.

Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

tisdag 27 november 2012

Den mörka skogen - del II























Söndagens utflykt i Bashults skogar bjöd på många överraskningar. Jag blir förvånad varje gång jag går ut i skogen. Jag upptäcker nya saker hela tiden - trots att jag gått i de här skogarna frekvent sedan vi flyttade hit 2005. Att jag skulle hitta en Moai ;) kunde jag aldrig tro ...
På Påskön i sydöstra Stilla havet väster om Sydamerika finns det totalt ca 1.000 stora stenstatyer (Moai). På ön finns även halvfärdiga statyer kvar i klipporna vilket tyder på att ön övergavs i en hast. Varför statyerna tillverkades är ännu oklart.
Man kan ju undra om befolkningen gav sig av till mina skogar och fortsatte med tillverkningen här? ;)))

Stenfigur i lågor.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

måndag 26 november 2012

Den mörka skogen - del I

Mina skogsturer blir allt längre och längre. Både tiden jag vistas i skogen och de sträckor jag går.
Mulna novemberdagar passar mig perfekt. Långt inne i skogen finner jag skogens mörkare sidor. Figurerna. Spåren efter djuren. Tystnaden.
Jag har bara med mig det mest väsentliga. En kamera med 14-24 mm och en med 70-200. Inga stativ eller annat som bara försvårar mitt bildskapande. Jag sätter höga krav på mig själv att jag måste komma hem med ett flertal bilder som jag själv är nöjd med. Det får ta den tid det tar.

Inneboende i en trädstam.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

lördag 24 november 2012

Vänner

Mina hundar Frasse och Orvar. Morgon i Bashult 121124.

/Mats

En unik inblick ...

... i grävlingarnas liv.

Grävling vid gryt. 121124.


Under veckan har jag bevakat grävlinggrytet dygnet runt med hjälp av min åtelkamera.
Många tror säkert att grävlingen dragit sig tillbaka ner i grytet nu. Men så är det verkligen inte :)
Det var bara en av nätterna som de inte visade sig. Annars har de varit ute varje natt under veckan. Jag har även fått unika bilder där man ser två grävlingar som leker med varandra. Ja - i vilket fall en grävling som leker med den andra. Den hoppade över den andra grävlingen flera gånger. Riktiga glädjeskutt. Den andra grävlingen lät sig dock inte luras in i leken - satt bara kvar och kliade sig :)))
Mestadels jobbar dom med att samla in gräs och dra ner i grytet. Göra mysigt inför stundande vinter. När de kommer backandes med en gräsboll under sig fångade jag första gången på film redan i början av september.




Bilden här är från i natt. Grävling sitter vid sitt gryt, Småland 121124. Klockan är 01.37.

/Mats

fredag 23 november 2012

Trevlig helg

Inte mycket tid över för bloggen den här veckan. Här kommer i vilket fall ett inlägg.
- Och jag vill ju även passa på att önska en trevlig helg!!!

/Mats

tisdag 20 november 2012

Varg. Nej tack ...

... säger nog rådjuret.



I_lördags var jag ute och åkte runt i området där en varg synts till flertalet gånger senaste tiden. Det är bara någon mil från mina hemmatrakter. Tyvärr fick jag inte se någon varg. Men rådjur, dovhjortar och älgar var ute. Precis som vanligt.

Varg. Ja tack, säger jag.

Rådjur vid Dalstorp 17 november 2012.

/Mats

måndag 19 november 2012

I vildskogarna kring Vättern

Piprökaren med klohanden.
Bashult 18 november 2012.

























Hur brukar dina möten med skogen se ut?
Snabba promenader för att hinna i tid till något annat. Eller en stunds stillhet, eftertänksamhet och respekt. Testa det senare någon gång och du kommer se vad mycket det finns att uppleva. Du kommer inse att du aldrig är ensam i skogen. Trollen, skogsrået och prinsessan finns där. Inte för att skrämmas. Snarare som beskydd.

Vi har nog alla, någon gång, utbrustit: »Titta, vilken Bauerskog!«. Oftast när vi befinner oss i urskogs­liknande barrskog, gärna kuperad och med storblockig terräng. John Bauer hade ett unikt sätt att förmedla denna naturtyp och han hittade inspirationen i skogarna kring Jönköping.

John Bauer var inte en naturavbildare. Han var en akademiskt skolad konstnär som ville förmedla en idé, en tanke eller känsla. Inspirationen och impulserna hittade han i naturen. Vid någon av sina vandringar, cykel- eller skidturer eller kanske från kanoten. Alltid med skissblocket under armen för att göra några snabba streck. Skisser som han tog med sig hem till ateljén. För att där göra målningen. Från skissblocket till, blyerts, tusch, akvarell och guasch.

Under sina ensamma vandringar i skogarna kring Vätterns sydspets har mossiga klippblock och träds grenar blivit troll och klo­liknande händer i konstnärens fantasi. En slags kombination av en naturälskares och – kännares vakna och skarpa sinne med ett naivt, romantiskt skapande.

Vätterbygden kombinerar det vilda med det vackra. Det sträva med det ljuvaste lena. Precis som Vättern själv; lika förtrollande blåvacker en sommardag som skrämmande gråsvart när hösten slår till. Det var inte studierna i Stockholm eller resorna i Europa som formade sagokonstnären John Bauer. Det var i vildskogarna kring Vättern som konstnären i honom utvecklades. Vildskogarna som alltid kallade honom när han var ifrån dem längre perioder. Platserna där han valde att bo. Där hittade han sin inspiration.

Idag, ett drygt sekel senare är skogarna säkert på många håll ganska lika dem som John Bauer hade förmånen att vandra i. Det moderna skogsbruket har troligen påverkat intrycket något. Men även för 100 år sedan nyttjades och brukades skogen. Med drygt en omloppstid (skogen har avverkats en gång och vuxit upp igen) i skogen kan de rent skogliga förutsättningarna vara klart jämförbara.

Det om något är John Bauers skogar. Och de finns där än idag.
För dig att upptäcka.
För dig som vill se.

Troll i Bashults skogar, 18 november 2012.
Nikon D3 med 85 mm f1,4.

Ur boken John Bauers skogar. (Text David Söderlind) 

Boken kan du beställa här! (signerat exemplar)

/Mats

Han hade ett lodjur hemma ...

Redan som nioåring fick jag min första kamera. Något hände där. Intresset för bilder väcktes. Som liten följde jag ofta med mina föräldrar – världen över – och besökte konstmuseer. Många gånger åkte vi hem till de olika konstnärerna. Jag kommer aldrig att glömma när vi besökte Lindorm Liljefors, son till Bruno Liljefors. Han hade ett lodjur hemma i ett hägn all­deles vid husväggen. Från vår plats vid köksbordet kunde vi beskåda den ståtliga katten. Jag var 10-12 år och minnet av lodjuret, den excentriske konstnären och hans tavlor etsade sig fast på näthinnan.

Med min lilla analoga kompaktkamera gjorde jag mina första trevande försök att fotografera. Bland annat tog jag bilder på min vattensköldpadda genom akvariets glasruta. Konstigt nog tröttnade jag aldrig. Jag fascinerades av kameror och bild. Några år senare fick jag en gul kompaktkamera som gick att använda under vattnet. Vilken lycka! Med vatten upp till armbågarna kunde jag nu fotografera vattensköldpaddan utan en störande glasruta framför.

Många år senare började jag jobba på en reklambyrå. Jag hade en Nikon F3 och att i början på 90-talet äga en sådan kamera var något stort. Via företaget kunde jag även skaffa en 85 mm f1,4 – ett objektiv som var mycket dyrt då. Den här kameran var min trotjänare under många år och jag var så stolt när jag bar den på axeln. Mina bilder vid den tiden var dock rätt uttryckslösa, om jag får säga det själv. Inte dåliga på något sätt, men bilderna bar inte mina fingeravtryck. På byrån köptes de flesta bilderna in utifrån. Högar med bilder från kända svenska naturfotografer som JP Lahall, Peter Gerdehag, Tore Hagman och många andra passerade mina ögon. Vi producerade påkostade kalendrar för diverse skogsföretag och här var det traditionella naturbilder av hög klass som gällde. Helt säkert påverkade de här åren mitt eget bildspråk men konstigt nog blev det aldrig så här mina bilder skulle se ut, det vill säga likt många av de kända svenska naturfotografernas.

Någon gång i slutet av 90-talet började jag fotografera digitalt. Kvaliteten var riktigt usel men den digitala tekniken var viktig för min utveckling som fotograf. Nu kunde jag experimentera och se resultat direkt, vilket skapade möjligheter för nya kreativa lösningar. Men det skulle gå många år innan de digitala kamerorna blev så pass bra att de kunde mäta sig med den analoga tekniken. Min första digitala kamera, som var bra, köpte jag 2006 – en Nikon D200. Sedan den dagen tog mitt foto­graferande helt andra vägar. Jag började hitta någon form av bildspråk som kändes lite mer som mitt eget. 2009 blev året då jag kände att jag hittade hem. Två fotokurser i Mull­sjö och en workshop för fotografen Anders Petersen bidrog starkt till att jag började utvecklas och fotografera ännu mera. Nu började jag se att mina bilder speglade mig. Bilder med mina fingeravtryck. 2009 var också året då jag kom ut med min första fotobok »Årstiderna«. Jag inspirerades av bildskapare som gjorde allt annat än traditionella naturbilder. Istället vände jag blickarna mot konstfotografer som JH Engström, Mickael Ackerman, Sally Mann, Anders Petersen med flera.

Själv vill jag inte kalla mig naturfotograf. Jag är bildskapare. Konst­foto ligger mig varmt om hjärtat. Mina föräldrars intresse för konst smittade uppenbarligen av sig. Jag har svårt att acceptera att man ska begränsa sig. Hamna i ett fack. Så jag får väl kanske kalla mig konstfotograf som ofta finner motiven ute i naturen. Bilder ser jag överallt. För mig handlar fotografi mindre och mindre om teknik. Kan man inte hitta och se motiven så spelar det ingen roll om man behärskar tekniken fullt ut. I boken "Fotografi" samlade jag en del av mina bilder som för mig verkligen handlar om fotografi. Ordet fotografi kommer från grekiskan och betyder måla med ljuset. Och målar med ljuset gör jag genom att använda långa exponeringstider i kombination med kamerarörelse. Så får jag fram känslan jag är ute efter – bilder som för tankarna till målningar/konst. Bilder som passar bra under rubriken »Fotografi« – att måla med ljuset.

 Mats Andersson /N

Beställ signerad bok direkt via mig.

Bibliografi
• Årstiderna (2009). ISBN 978-91-633-5882-1.
• 24 bilder säger samma som 1.977 ord (2010). ISBN 978-91-633-7428-9.
• John Bauers skogar (2011). ISBN 978-91-633-8501-8.
• Djur. 66 bilder (2011). ISBN 978-91-637-0043-9.
• Fotografi (2012). ISBN 978-91-637-0652-3.
• I några sekunders oändlighet (2012). ISBN 978-91-633-9507-9.

Hjorten och lövet

Djur har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Djur väcker ofta starka känslor hos mig. Kärlek. Det är ofta som jag blir tårögd bara genom att umgås med min hund Frasse. Han berör mig verkligen. Men det är givetvis lika ofta som han får mig att skratta. Tror faktiskt jag skrattat nästan varje dag åt honom sedan han blev en i familjen. Och nu har vi dessutom fått hem ytterligare en liten hund. Orvar.
Förutom förmånen att ha egna djur så har jag även fått resa världen över sedan jag var liten och träffat mängder av djur. Tror jag besökt närmre 40 olika länder i dagsläget. Har det inte varit gatuhundar i Kairo så har det varit katter i Thailand som jag kelat med. Djur som väckt något speciellt hos mig. När jag tänker tillbaka på alla resor så är det oftast djurmötena jag kommer ihåg bäst. Alligatorer i Everglades. Näsapor i Borneos djungler. Kokos­krabbor och Varaner på Sipadan Island. Valar utanför Island. Och för att inte tala om alla djurmöten jag haft under vatten­ytan. Hajar och sköldpaddor i röda havet. Delfinerna vid Eilat. Mantor och örnrockor vid Maldiverna. Ett annat möte som satt djupa spår är när vi fick umgås med livs levande vargar i Kolmårdens djurpark. Ja, som sagt, jag har otaligt många djurmöten att minnas. Så glädjande. Ett privilegium. Det är dock i min närmiljö som jag funnit de bästa möjligheterna att skapa bilder, och möten, som berör mig starkast.
Nu närmast i höstas så fotograferade jag bland annat dovhjortar. Det var väldigt tyst i skogen. En korp hördes långt borta. Vinden i träden gav också en del ljud. Så vackert. Det doftade friskt.
Mina djurbilder skänker mig oförglömliga minnen. Man återupplever. Dofterna, ljuden, synintrycken.

I boken "Djur. 66 bilder." har jag samlat många av mina personliga djurbilder. En bok i mindre format. 80 sidor med svart-vita djurbilder.

Beställ boken direkt via mig.

/Mats

(195.839)


En bild från boken Djur. 66 bilder.
Örnrocka vid Sharm El Sheik 1993. Ca 30 meters djup.
Kameran var en Nikonos V med 35 mm.



Skogen vid berget

Granskog, Bashult 18 november -12.

D3 med 85 mm f1,4. (Multiexponering)

Mats Andersson /N

söndag 18 november 2012

Döden på ön

Mitt ute i mossen ligger en ö. En plats där skogen är helt orörd. En skog där både liv och död blir påtagligt.

Bashult 18 november 2012. D3 med 85 mm f1,4.

Mats Andersson /N

Yes ...

Tidigt i morse bar det iväg ut i Bashults djupa skogar. Jag hade en fotograf från Mullsjö med mig. Jag guidade runt till några av mina favoritplatser. Vi fotade. Samtalade, Skrattade :)
Roligast var nog att se entusiasmen på det sista stället jag visade. Sådant gillar jag. När man ser en fotograf bli helt uppslukad av sitt fotograferande. Och ropa "Yes" efter att ha fotograferat och beskådat resultatet i kamerans display :)
Den här bilden kom till på just den platsen.

/Mats

fredag 16 november 2012

Ny i familjen

I_onsdags hämtade vi en liten valp. Han heter Orvar. Det är en liten Australian Shepherd. Samma ras som våran "gamla" hund Frasse.
Tog ledigt några timmar från jobbet idag för att umgås med Orvar och Frasse i skogen. Passade även på att fotografera lite. Orvar är verkligen helt underbar. Han har varit lugn och snäll sedan vi hämtade honom. Otroligt. Idag har han dessutom varit med mig på kontoret inne i stan - och han skötte sig exemplariskt :)
Ni som följer mig på FB har ju redan sett bilder på honom. Rekord i gilla-markeringar :)))

D3 med 85 mm f1,4.

/Mats

Ögon i skogen

Trevlig helg!

/Mats

torsdag 15 november 2012

Träden vid stenarna

Det är något visst med november. Ljuset, färgerna. Allt blir så avskalat. Tystnaden i naturen "märks" nästan i bilderna.

Mats Andersson /N

tisdag 13 november 2012

"Fantasin ...

... får dagligen och stundligen mat i skogen." (John Bauer)



Det här citatet gillar jag skarpt. Tycker det träffar mitt i prick.

Bilden är från Bashults djupa skogar. 10 november.

Mats Andersson /N


Novemberskog

Bokskog 8 november.

måndag 12 november 2012

söndag 11 november 2012

Skogen 12 11 11

Bashult 11 nov. 2012. Lite lätt dimma här idag. Och ett mjukt fint ljus att fotografera i.

/Mats

lördag 10 november 2012

Den sovande skogen

Idag var det verkligen ödsligt i skogen. Nästan helt tyst. Lång borta hördes det gälla skallet från en jakthund. Både jag och min hund Frasse lyssnade efter hunden. Kommer den närmre? Men ljudet avtog mer och mer. Åter var det knäpptyst i den sovande skogen. Det här är en plats jag ofta återkommer till. De grova trädstammarna och den nästan svarta klippan skapar en härlig atmosfär. Här är man alltid ensam. Har aldrig mött varken djur eller någon människa här under alla år. Efter nästan en timmes fotograferande här tröttnade Frasse och började skälla :) Dags att vända hemåt.

Den sovande skogen. Bashult 12 11 10. D800E med 70-200 2,8.

/Mats

fredag 9 november 2012

Blå ensamhet

/Mats

(194.400)

Oktober-diptyk

Tiden har inte räckt till att uppdatera bloggen den här veckan. Här kommer i vilket fall ett inlägg.

Diptyk på älgar. 27 oktober 2012.
Den vänstra bilden fotograferade jag kl. 08.06.25.
Den högra kl. 08.07.04.

Trevlig helg.

/Mats

måndag 5 november 2012

I kväll ...

... föreläser jag på Moderskeppet. Tema inspiration.


Jag visar ett helt nytt program med bilder från mina böcker samt en hel del nya bilder från pågående bok med Heikki Willamo - svartvita, personliga djurbilder. Björn, järv, grävling, vildsvin m.m. Många av de nya svartvita djurbilderna från senaste året kommer jag bara visa på föreläsningar och i nya boken.
Jag kommer prata en del runt fotografiet som konstverk.
- Bara för att det är ett fotografi - måste man veta vad bilden föreställer? Det kommer finnas en del tid för diskussion i pausen. Avslutningsvis kör jag mitt program John Bauers skogar.

På onsdag håller jag ytterligare ett bildföredrag för ca 150 elever på Hagabodaskolan i Habo. Också tema inspiration.

Mats Andersson /N

fredag 2 november 2012

Gissa djuret :)
























Dags för en bild på lite ängsull igen :)
- Kan du se vilket djur som står där och kikar lite nyfiket? :)

/Mats

Det vita fältet

Trevlig helg!

Mats Andersson /N