Redan som nioåring fick jag min första kamera. Något hände där. Intresset för bilder väcktes. Som liten följde jag ofta med mina föräldrar – världen över – och besökte konstmuseer. Många gånger åkte vi hem till de olika konstnärerna. Jag kommer aldrig att glömma när vi besökte Lindorm Liljefors, son till Bruno Liljefors. Han hade ett lodjur hemma i ett hägn alldeles vid husväggen. Från vår plats vid köksbordet kunde vi beskåda den ståtliga katten. Jag var 10-12 år och minnet av lodjuret, den excentriske konstnären och hans tavlor etsade sig fast på näthinnan.
Med min lilla analoga kompaktkamera gjorde jag mina första trevande försök att fotografera. Bland annat tog jag bilder på min vattensköldpadda genom akvariets glasruta. Konstigt nog tröttnade jag aldrig. Jag fascinerades av kameror och bild. Några år senare fick jag en gul kompaktkamera som gick att använda under vattnet. Vilken lycka! Med vatten upp till armbågarna kunde jag nu fotografera vattensköldpaddan utan en störande glasruta framför.
Många år senare började jag jobba på en reklambyrå. Jag hade en Nikon F3 och att i början på 90-talet äga en sådan kamera var något stort. Via företaget kunde jag även skaffa en 85 mm f1,4 – ett objektiv som var mycket dyrt då. Den här kameran var min trotjänare under många år och jag var så stolt när jag bar den på axeln. Mina bilder vid den tiden var dock rätt uttryckslösa, om jag får säga det själv. Inte dåliga på något sätt, men bilderna bar inte mina fingeravtryck.
På byrån köptes de flesta bilderna in utifrån. Högar med bilder från kända svenska naturfotografer som
JP Lahall,
Peter Gerdehag,
Tore Hagman och många andra passerade mina ögon. Vi producerade påkostade kalendrar för diverse skogsföretag och här var det traditionella naturbilder av hög klass som gällde. Helt säkert påverkade de här åren mitt eget bildspråk men konstigt nog blev det aldrig så här mina bilder skulle se ut, det vill säga likt många av de kända svenska naturfotografernas.
Någon gång i slutet av 90-talet började jag fotografera digitalt. Kvaliteten var riktigt usel men den digitala tekniken var viktig för min utveckling som fotograf. Nu kunde jag experimentera och se resultat direkt, vilket skapade möjligheter för nya kreativa lösningar. Men det skulle gå många år innan de digitala kamerorna blev så pass bra att de kunde mäta sig med den analoga tekniken. Min första digitala kamera, som var bra, köpte jag 2006 – en Nikon D200. Sedan den dagen tog mitt fotograferande helt andra vägar. Jag började hitta någon form av bildspråk som kändes lite mer som mitt eget.
2009 blev året då jag kände att jag hittade hem. Två fotokurser i Mullsjö och en workshop för fotografen
Anders Petersen bidrog starkt till att jag började utvecklas och fotografera ännu mera. Nu började jag se att mina bilder speglade mig. Bilder med mina fingeravtryck. 2009 var också året då jag kom ut med min första fotobok »
Årstiderna«. Jag inspirerades av bildskapare som gjorde allt annat än traditionella naturbilder. Istället vände jag blickarna mot konstfotografer som
JH Engström,
Mickael Ackerman,
Sally Mann,
Anders Petersen med flera.
Själv vill jag inte kalla mig naturfotograf. Jag är bildskapare. Konstfoto ligger mig varmt om hjärtat. Mina föräldrars intresse för konst smittade uppenbarligen av sig. Jag har svårt att acceptera att man ska begränsa sig. Hamna i ett fack. Så jag får väl kanske kalla mig konstfotograf som ofta finner motiven ute i naturen. Bilder ser jag överallt. För mig handlar fotografi mindre och mindre om teknik. Kan man inte hitta och se motiven så spelar det ingen roll om man behärskar tekniken fullt ut.
I boken "
Fotografi" samlade jag en del av mina bilder som för mig verkligen handlar om fotografi. Ordet fotografi kommer från grekiskan och betyder måla med ljuset. Och målar med ljuset gör jag genom att använda långa exponeringstider i kombination med kamerarörelse. Så får jag fram känslan jag är ute efter – bilder som för tankarna till målningar/konst. Bilder som passar bra under rubriken »Fotografi« – att måla med ljuset.
Mats Andersson /N
Beställ signerad bok direkt via mig.
Bibliografi
• Årstiderna (2009). ISBN 978-91-633-5882-1.
• 24 bilder säger samma som 1.977 ord (2010). ISBN 978-91-633-7428-9.
• John Bauers skogar (2011). ISBN 978-91-633-8501-8.
• Djur. 66 bilder (2011). ISBN 978-91-637-0043-9.
• Fotografi (2012). ISBN 978-91-637-0652-3.
• I några sekunders oändlighet (2012). ISBN 978-91-633-9507-9.
