Ett plötsligt möte - del III

Efter det hårresande mötet med den första björnen så hade nu det första ruset lagt sig. Fler björnar dök upp under natten och tidig morgon. Nu kunde vi koncentrera oss på att göra de bilder vi hade kommit hit för att göra - personliga bilder till kommande bok. En av nätterna satt vi på ett ställe som Heikki upptäckte året innan. En helt fantastisk plats. En ravin med ett stort stenröse på ena sidan och vyn framåt var en tät sumpskog. Både grova träd, lågor och träd med lavmossa på. Alltså en drömskog. Skulle det dyka upp en björn här så skulle lyckan vara gjord. Hela kvällen planerade vi i minsta detalj hur vi ville göra våra bilder. Vilka utsnitt av miljön vi ville ha och var vi då önskade att björnen skulle placera sig. Drömma måste man få göra :) Och efter ett antal björnmöten under de femton timmar vi satt här så fick vi verkligen till många personliga bilder på björn i den underbara miljön. Men önskebilden nummer ett hade björnen fortfarande efter ca 12 timmar inte gett oss. Den drömmen hade vi fortfarande dock inte gett upp. Vi hade var sin kamera låsta åt det hållet. Jag hade en 24-70 mm förberedd på den kameran. Till vår stora lycka så dök det upp en skugga långt inne i skogen - och där kom en stor björn sakta gåendes mot platsen vi hade önskat. Jag satsade allt på ett kort när väl björnen stod på rätt ställe - det blev en dubbelexponering för att få hela miljön att skina så där magiskt. Och exponeringarna blev precis som jag hade tänkt mig :))) Jag hann även göra en vanlig exponering också med 70 mm brännvidd. Lyckan var total. Heikki satt också med ett stort leende - så jag behövde inte fråga om han lyckades med sin bild :) Men det skulle inte sluta med det här - rätt som det var dök även en järv upp!!! Det här hade jag aldrig kunnat drömma om att få se. Hon dök upp från ingenstans i det stora stenröset. Sekunderna senare tittade två små huvuden fram bakom henne - hon hade med sig två ungar. Jag måste säga att här hade jag fruktansvärd tur - jag lyckades exponera två rutor där båda ungarna kom med. Därefter såg vi dem aldrig mer tillsammans. En av ungarna visade sig ytterligare några sekunder - och det är den bilden jag visar här. Bilden kan ju ge sken av att järvungen låg här och vilade en stund - men så var inte fallet. Järv är nog det svåraste djuret jag fotograferat. De är inte still en enda sekund. De rör sig hela tiden. Snabbt.
- Lyckan var total. Vilken glädje att få möta flera björnar och tre järvar samma natt. Och dessutom på en plats som var otroligt vacker. PS. några av mina järvbilder i skogsmiljön kommer att publiceras i tidningen "Våra Rovdjur" samt på deras hemsida framöver.

/Mats