Årets sista dag. Mitt sista inlägg.

Älg. Småland 31 december 2012.

Idag på årets sista dag ville jag verkligen få till en bild som jag själv var riktigt nöjd med. Och jag hade i tankarna redan igår att jag verkligen ville få till en sådan bild med skogens konung som modell. Åkte först till Brunstorpsberget vid 07.30 (östra vätterbranterna) för att söka efter lodjur. Glädjande har det inrapporterats spår från två lodjur (mamma med unge) till Länsstryrelsen för några dagar sedan. Det var väldigt många år sedan vi hade lodjur här. Det här är egentligen mina hemmaskogar. Jag är född i Huskvarna vid bergets fot - så i de skogarna har jag gått sedan jag var liten :) Efter studier i GBG så köpte vi även ett eget hus här och bodde där åren 1989-2005. Så i de här skogarna har jag vandrat ca 30 år. Jag flög även skärm här under många år och lärde känna terrängen på det sättet också. Brunstorpsberget har en av landets mest hårresande starter för skärmflygare :))) Sydliga vindar gör att man kan flyga på uppåtvindarna här flera timmar i streck - ofta tillsammans med alla ormvråkar som också tar tillfället i akt att utnyttja de sydliga vindarna.
Hur som - såg inga lodjur. Men det blev några spännande bilder på rådjur som stod uppe på det höga berget. Såg heller inga älgar.
Åkte vidare till skärstadalen och hade turen att träffa på dovhjortarna där. Sedan bar det vidare av till mina älgmarker för att söka lyckan med skogens konung. Och idag var lyckan med mig :)

Stort tack alla som besökt bloggen under året. Stort tack alla som skriver så fina kommentarer. Och stort tack alla ni som köpt mina bilder och böcker under året!!! Ni som besökt mina utställningar under 2012 ska givetvis också ha ett stort tack.
2013 ser också ut att kunna bli ett händelserikt och spännande år. Jag kommer ha ett antal större utställningar (återkommer med info). Jag ska även försöka hinna med några föreläsningar. Men det som är mest spännande är nog att den sjunde boken kommer. Heikki Willamo och jag samarbetar och gör en ganska omfattande bok med svartvita, personliga djurbilder. (Jag har ju skrivit om detta tidigare. Även Fotosidan har skrivit om vårt projekt). Ska bli väldigt roligt. Boken kommer ges ut av ett Finskt förlag. Och ni som redan har någon av Heikkis tidigare böcker vet ju också att han skriver fantastiskt bra.

Så då vill jag bara avslutningsvis önska ett GOTT NYTT ÅR!

Skogsälgen. Småland 31 december 2012. Klockan är 09.11.
D3 med 600 mm. 1/1,6 sek med bländare 32. ISO 1600.

/Mats

Näst sista dagen

Idag är det näst sista dagen på det här året. Min morgon började trögt idag. Hittade inga motiv. Inga djur. Famlade runt över två timmar innan första bilden kom till. De första bilderna blev på en älgtjur - men jag blev inte nöjd. Fick inte till några bilder som kändes rätt. Efter ytterligare en timme så lossnade allt. Det blev några rådjur som poserade på en spännande plats. Började fota med 600 mm brännvidd men insåg att 200 mm brännvidd skulle göra bilden mer spännande - bytte kamera och hann med att göra tre exponeringar med den kameran innan rådjuren traskade bort från den ljusa "fläcken".  Det här är en av de bilderna. Oftast när jag är ute så har jag med mig tre kameror för att hinna få till flera olika bilder på samma motiv med olika brännvidder. Vanligtvis har jag en kamera med en fast 35 mm, en med 70-200 samt en kamera med 600 mm.

Rådjur i mörk skog. Ryd, Småland 30 december 2012.

/Mats

Människans framfart, del 2

Om ledningsgator kan man tycka vad man vill. Fult tycker jag. Och ofta blir det problem på vintern då snötyngda träd ramlar ner och orsakar brott på ledningarna. Många vintrar har vi varit utan ström här ute på landet. Trots att ledningsgatorna är fula enligt mitt tycke så uppskattar djuren de här platserna. Här växer upp sly och annat gott som är lätt för dem att komma åt.

Ledningsgata nära Lekeryd, 27 december 2012.

/Mats

Blått landskap

Rådjur på fält, Mullsjö 29 december 2012. Brännvidd 70 mm.

/Mats

De svarta fåglarnas rike

Lyckligtvis så har jag mycket kråkfåglar i hemmatrakterna. Fåglar är inget som egentligen intresserar mig men de svarta fåglarna kan jag tycka är lite spännande. Nästan varje dag flyger korparna över vårt hus. Nästan varje dag hör och ser jag korp när jag går med hundarna i skogen. Ibland kommer även kråkor på besök. Roligast är nog kajorna - de har fött upp ungar i spillkråkans gamla hål under flera år nu - i min trädgård. Ja - det svarta fåglarna fascinerar.

Månsken och buskar. 121228, kl. 07.44.
D3. 200 mm. 1/20 sek med bländare 2,8. ISO 2500.
- vitbalans inställt på direkt solljus. Dubbelexponering (en i skärpa och en i oskärpa)

Fåglar lyfter från buske. 121228, kl. 15.51.
D3. 90 mm. 1/60 sek med bländare 2,8. ISO 200.
- vitbalans insttällt på direkt solljus samt underexponerad (för att få den kraftiga blåa tonen)
1/60 sek för att få grenarna skarpa och samtidigt fånga fåglarnas rörelse.

Mats Andersson /N

Två profiler

Kullen och haren. Ekeberg nära Bashult 27 december 2012, kl. 16:32.

D3. Brännvidd 200 mm. 1/60 sek med bländare 2,8. ISO 2.500, som vanligt ;)

Mats Andersson /N

Fullmånen

Korta är dagarna nu. Här i Jönköping gick solen upp 08:51 och ner redan 15:20 idag. Fullmånen hjälper dock till att ge tillräckligt med ljus nu i kväll så man kan gå utan lampa här i skogen.

Fullmåne 27 december 2012, Bashult.

Mats Andersson /N

Människans framfart, del 1

Bondgård i Småland, 27 december 2012.

Vi människor breder ju ut oss mer och mer. VI äger naturen brukar det heta. Djuren tvingas anpassa sig och lever närmre och närmre oss människor - varken de vill eller inte. En morgon nu i somras t ex när jag skulle åka för att leta vildsvin så hörde jag på radion: en grupp vildsvin springer på E4:an vid bostadsområdet Österängen i centrala Jönköping :) Dessa skygga djur befann sig alltså mitt inne i centrala staden. Jag som ofta är ute mycket tidigt ser också att djuren ofta befinner sig nära bostadshus med mera - men nästan alltid på tider då vi människor sover, när allt är tyst och lugnt.

Älg vid bondgård 27 december 2012. Klockan är 08.20. Småland.

Mats Andersson /N

Usch.

Usch tänkte jag när jag var ute med hunden i morse vid 06.00. Det regnade och var kolsvart. Inget fotoväder med andra ord?
- Jo :) Oftast ger sådana här dagar möjlighet till att skapa bilder som sticker ut lite. Mörka himlar, dimma, regn skapar fint och mjukt ljus. Och om man har lite tur så tittar även djuren fram. En förutsättning att fota i det här första nästan obefintliga ljuset är att använda ljusstarka objektiv och framförallt en kamera som klarar höga ISO-tal. När jag åker hemifrån brukar jag ställa ISO på 5.000 och en slutartid på 1/15 sek för att kunna få skarpa bilder på djur som oftast rör sig mer eller mindre. Efterhand som ljuset tilltar sänker jag ISO-värdet på kameran successivt,
Jag fotograferar alltid i RAW-format då den färdiga jpg-bilden blir betydligt bättre än om jag skulle låta kameran göra jpg-filen. För det mesta öppnar jag RAW-filerna i Capture NX. Därefter gör jag svart-vit konvertering i PS samt ev dammretuschering. Att använda svart-vit inställning i kameran är mer eller mindre förkastligt. Resultatet blir betydligt bättre om man ex gör konverteringen med hjälp av PS och "Black & White" (ligger under Image –– Adjustments). Här kan du styra varje färg (röd, gul, grön, cyan, blå, magenta) till exakt den gråton så som du vill ha den.

Älg i regnigt och dimmigt vinterlandskap, Småland. 26 december 2012, kl. 08.35.
D3 med 70-200 f2,8. Brännvidd 200 mm. 1/50 sek med bländare 2,8. ISO 500.

PS. jag, Sanna Sjöswärd och Robert Henriksson fick äran att vara domare i Fotosidan Masters. Jag dömde i klassen natur. Se de fina vinnarbilderna här.

Mats Andersson /N

Dan före dopparedan

Småland 23 december 2012.

D300 med 70-200 f2,8. 100 mm. 1/100 sek med bländare 4. ISO 200.

Mats Andersson /N

Rasade ner ...

... snö i ansiktet :)

Trevlig helg. Och framför allt: God Jul !!!

Mats Andersson /N

En mårdhund tittade upp :)

Jag har ju inte visat så många av mina bilder på mårdhundarna. Här kommer i vilket fall en färgbild från sommarens möte med mårdhunden. Ibland kan jag även tycka att en bild där djuret tittar rakt på fotografen funkar ypperligt bra. I den här serien finns bilder där den tittar åt sidan, kliar sig och slickar sig om munnen bland annat. Får man väl chansen att fotografera vilda djur så blir det nästan uteslutande en serie med bilder från varje tillfälle. Mådhundarna här vid Heikkis gömsle i södra Finland var dock väldigt vaksamma på kameraljudet - så det gick inte bara rassla på med motorn. Man fick exponera sparsamt för att inte skrämma de skygga djuren.

Mats Andersson /N

Naturens under

Slutar aldrig fascineras av allt vackert som naturen skapar. Ett outtömligt skafferi ...

Bashult december 2012.

/Mats

Inga mårdhundar

Näe. Det här är verkligen inga mårdhundar. Det är två vallhundar. Orvar och Frasse :)

Bilder på mårdhundar hittar du här!

/Mats

En vinterskog. Och !?

Skog vid sjön Ruppen, Småland. December 2012.

/Mats

Trängs om utrymmet

Hela skogen tycktes vara full med figurer. De tycktes trängas om utrymmet :) Alla ville vara med på bild.
- Inte undra på att rådjuret såg lite förvånad ut.

/Mats

(201.074)

Vårt eget helvete

"Vi är var och en vår egen djävul, och vi gör den här världen till vårt eget helvete."
Oscar Wilde

Djävulens ansikte, Bashult 16 december 2012.

/Mats

Svinhuset

Det enda som hördes i den lilla byn i skogen var den vinande vinden. Snön piskade mot mitt ansikte. Händerna var stelfrusna. Efter varje bild var jag tvungen att stoppa ner händerna i fickorna för att värma. Det stack i fingertopparna. Värkte. Snön yrde så det var svårt att se. Kameran var genomblöt. De få människor som bor här syntes inte till. Inte heller deras hästar, svin eller getter.
Snöstormen skapade en mycket speciell stämning i den lilla byn. I svinhuset lös en svag lampa...

Snöoväder i småländsk by, 15 december 2012. Kockan är 09.15.

Mats Andersson /N

En käftsmäll

Många gånger när jag funderar på fotografi generellt kan jag bli helt uppgiven. Vem som helst kan ju exempelvis fotografera det här motivet. Dagens moderna kameror går att "köra" på auto och därmed kan vem som helst gå fram till det här motivet - rikta kameran mot motivområdet och trycka på knappen. Klick. Alla som har en modern kamera kan åstadkomma den här bilden. Ska sanningen fram så krävs kanske även lite efterbehandling,  20-30 sekunders arbete i något bildbehandlingsprogram. När man inser att det är så - ja då är det som att få en käftsmäll.
Vad är det då som är själva prestationen med att fixa en bild? Gå fram och trycka av. Klick.
Egentligen är det väl själva uppletandet av motivet som är prestationen? Att ha ögonen öppna och detaljstudera allt. Leta. Och sedan gå fram. Klick...

D3 med 70-200 f2,8. Brännvidd 200 mm. Bländare 5 och 1/60 sek. ISO 1.600.

Mats Andersson /N

(200.692)

Skymtade någon. Vem? ...

En plats i skogen jag ofta återvänder till. Den svarta klippan långt inne i Bashults skogar. Här finner jag ofta inspirationen att skapa annorlunda bilder. Och här skymtar jag ofta naturens figurer.

Bashult 16 december 2012.

/Mats

Kämpade i snöstormen

I_morse var det rejält oväder här hemma. Stark blåst och ymnigt snöfall. -1°C. Jag åkte hemifrån vid 07.00 i mörkret. Kanske skulle det finnas möjlighet att se djuren kämpa i snöstormen. Det var mörk ända till kl. 08.00. Därefter fanns det möjligheter att börja fotografera. Jag fick vid flertalet tillfällen stanna bilen och backa långa sträckor då snön var på tok för djup. Inga bilar eller människor mötte jag de tidiga morgontimmarna. Till slut fick jag dock det möte jag hade önskat. Två älgar kämpade i den starka vinden - snön piskade dem i ögonen. De tog sig dock fram riktigt bra i den djupa snön. De kisade med ögonen. Efter någon minuts fotograferande travade de vidare in i granskogen - fortfarande med ett vitt snötäcke på ryggen.

Älg kämpar i snöstormen, Haurida 12 12 15

/Mats

Slog till med kraft

Vintern slog verkligen till med kraft. Och det skiftade från ganska mild höst till smällkall vinter med mycket snö bara under loppet av några dagar hemma hos oss. Nu pulsar rådjuren i den djupa snön ovanpå grävlingarnas gryt.
- Jag har ju skrivit lite om mina grävlingar tidigare. Och jag måste medge att jag blivit smått förälskad i de vackra djuren. Särskilt när jag tittade igenom filmmaterialet från deras sista vecka innan vintern slog till. Filmen visade också att det är minst tre individer som bor i grytet.

Slutet av november: De mulna dagarna gör att det är mycket mörkt vid 07.00 på morgonen när man går ut. Vid 16.00 är det åter mycket mörkt igen. Man skulle nästan kunna säga att det verkligen är grävlingarnas tid på året. Det är mörkt nästan 15 timmar av dygnets 24.
På tisdagen 27 nov blev det kallare och lite snö föll. Nu kom inte grävlingarna upp mer. På torsdagen 29 nov kom betydligt mer snö och det blev även rejält kallt. Fredagen den 30 nov så blev det närmre -12°C på natten. Nu var vintern här ...

Nattbok :) från grävlingarnas sista vecka innan vintern kom.
Lördag 17 november. 21.40: Kommer upp ur det stora hålet. Kikar lite och går ner igen. 21.43: Kommer upp igen :) Stora hålet. Går en liten bit och nosar ut över branten. 22.10: Kommer upp ur det mindre hålet. Går några meter bort för att vända åter 22.11. Kommer tillbaka. Sedan springer den iväg norrut och försvinner ner för branten in i skogen. 23.09: Kommer upp ur det stora hålet. Går några meter uppe på grytet. Vänder och går norr ut ner för branten. 23.15: Kommer söder i från och stannar uppe på grytet. Lyssnar. Står still.
Söndag 18 november. 15.50: En svart katt kommer och går mitt över grytet. 19.19: Kommer upp ur stora hålet. Sätter sig uppe och kliar sig en lång stund. 19.20: Har en boll med gräs som den flyttar mot hålet. Stannar och kliar sig :))) 19.21: Båda grävlingarna är uppe. Den ena kliar sig först - sedan går den fram och naggar den andra i pälsen. 19.22: Tre grävlingar är framme. Den större vädrar medan de två mindre sitter bakom och tittar. De två mindre naggar varandra i pälsen. Sedan naggar alla varandra. 19.27: Efter att umgåtts flera minuter tillsammans så traskar två grävlingar ur bild. En sitter kvar. Kliar sig hela tiden. 19.28: Den går ner i det stora hålet. De två andra går runt ute och "skrotar" 19.42: En grävling kommer med en gräsboll och drar ner i stora hålet. Grävlingarna är framme till 19.46
Måndag 19 november. 10.46: Vår katt Bill passerar över grytet. Grävlingarna syns inte till.
Tisdag 20 november. 20.04: En grävling kommer söder i från och går norr ut över grytet. 21.38: Grävling kommer upp ur stora hålet. Går uppe på grytet och luktar på marken.
Onsdag 21 november. 00.28. Grävlingen kommer söder i från. Ser ut som den sätter sig och kissar. Går sedan ner i det stora hålet. 18.57: En grävling kommer norr ifrån och går mot grytet. Stannar och lyssnar. Vrider huvudet åt olika håll. 19.01: En grävling kommer upp ur det mindre hålet. Ser trött ut. Står bara och tittar. 19.11: Kommer tillbaka med en stor boll gräs och drar ner i det mindre hålet. Man skymtar en annan grävling norr ut i branten. 19.13: Kommer upp igen från lilla hålet. Går bort mot den andra grävlingen i branten. 19.18: Kommer tillbaka med ytterligare en boll gräs :) och drar ner i det mindre hålet. 19.19: Kommer upp ur det mindre hålet och sitter och kliar sig. I bakgrunden ser man den andra grävlingen backa ner i branten med en gräsboll. 19.25: Två grävlingar är norr om grytet i branten. En annan kommer upp ur det stora hålet. En av grävlingarna i branten ansluter. 19.26: De båda grävlingarna putsar varandra mitt uppe på grytet. De gör detta i mer än 4 minuter. 19.30. Efter putsningar traskar en grävling iväg norr ut mot branten och träffar den tredje grävlingen där. Den ensamma sitter kvar några minuter och de två andra går iväg upp i branten. 19.33: Den "ensamma" går ner i det stora hålet. De två andra "backar" i branten med gräsbollar. 19.36: Två grävlingar uppe på grytet. Den ena kom från branten med en gräsboll som den drar ner i det stora hålet. 19.58: Kommer med en gräsboll och drar ner i det stora hålet. 19.59. En grävling sitter ute uppe på grytet. En annan backar i branten med en gräsboll. 20.08: Drar ner en gräsboll i det stora hålet. 20.32: Drar ner en gräsboll i det stora hålet. 22.00: Kommer upp ur det mindre hålet. Står uppe på grytet och tittar rakt in i kameran.
Torsdag 22 november. 02.27. En grävling kommer norr i från. Går till det mindre hålet och luktar där. 04.52: Kommer söder ifrån och går fram till det mindre hålet. Luktar där. Går sedan norr ut. 18.41: Kommer upp från det mindre hålet. Går mot det större. Står och vädrar. Kliar sig. Är uppe vid grytet till 18.45. 19.57. Kommer upp från det mindre hålet. Står still och lyssnar ganska länge. 20.05: Efter att varit uppe på grytet ca 8 minuter går den ur bild söder ut. 21.09: Kommer upp ur lilla hålet. Går norr ut mot branten. 21.11: En mindre grävling kommer upp ur det mindre hålet. Går upp en bit - står ganska länge och lyssnar.
Fredag 23 november. 00.14: Kommer upp från det större hålet. Står still uppe på grytet ganska länge. 00.15: Går ner i det stora hålet igen. Gräver lite på vägen ner. 02.53: En grävling kommer söder ifrån. Går fram till det mindre hålet och luktar. Ser trött ut :) 02.54. Den går sedan sakta ner i det större hålet. 04.54. Kommer söder i från. Luktar i marken uppe på grytet. Skakar sig. Går sedan vidare mot branten norr ut. Stannar på vägen och biter sig lite i pälsen. 19.27. En grävling är uppe på grytet. Sitter och kliar sig. Sedan putsar den sig. 19.29. Efter flera minuter uppe på grytet går den ner i det stora hålet. 21.34: Två grävlingar traskar runt vid grytet. De går några meter från varandra. 21.35. Den större grävlingen sitter uppe på grytet. Den lite mindre gör ett glädjeskutt över den större. Säkert någon meter långt skutt. Sedan gör den ytterligare ett glädjeskutt tillbaka. Den större grävlingen verkar inte bry sig. Sitter och kliar sig :) 21.36: Den mindre grävlingen fortsätter med sin lek. Den hoppar över den större två gånger :))) Den vill verkligen leka! Sedan rusar den lite mindre ner i det stora hålet. Den andra sitter kvar - kliar sig :) 21.37: Går sedan iväg mot branten - kommer tillbaka med en gräsboll 21.38. 21.39. Drar först gräsbollen mot det mindre hålet - men ändrar sig och drar ner den i det större hålet. 21.43: Går förbi det mindre hålet och kommer tillbaka med en gräsboll som den drar ner i det mindre hålet. 21.48. Kommer backandes söder i från med en gräsboll som den drar ner i det mindre hålet. Kommer upp igen och går söder ut. 21.52: Kommer backandes söder i från med en gräsboll som den drar ner i det mindre hålet. Kommer upp igen och går söder ut. 21.58. Kommer backandes söder i från med en gräsboll som den drar ner i det mindre hålet.
Lördag 24 november. 00.07. Kommer upp ur det mindre hålet. Det regnar. Den går norr ut mot branten. Sätter sig på vägen - kliar sig. 00.13: Sitter uppe på grytet med böjd nacke. Ser trött ut. Det regnar. 01.23. Kommer söder i från. Går sakta över grytet och ner i det större hålet. Det regnar. 01.37: Kommer söder i från. Går sakta över grytet. Skakar sig. Blöt päls. Det regnar. Går mot branten. 01.47: Kommer tillbaka från branten. Går ner i det mindre hålet. Det regnar.

Mats Andersson /N

Trevlig helg

Orvar börjar bli stor nu. Lika snabb som våran vuxna hund Frasse. Och blicken börjar bli lite vassare också :)

Trevlig helg.

/Mats

200.000 - 12.12.12

Stort tack alla ni som besökt min blogg under de här åren. Och stort tack för alla intressanta kommentarer!!!
200.000 besök sedan starten sommaren 2009. Det kunde jag aldrig drömma om. Alla inlägg och kommentarer ligger kvar orörda. Inget är raderat eller ändrat. På så sätt är bloggen ett intressant tidsdokument. Lite som en dagbok.
Det som förvånat mig mest senaste året är att antalet besökare från andra världsdelar ökat markant. I början var det nästan uteslutande besök från Sverige och Norge. Idag ser det ut enl. följande:
• Sverige
• USA
• Finland
• Tyskland
• Ryssland
• Norge
• Nederländerna
• Polen
• Danmark
• Sydkorea
• Spanien
• Israel
• Frankrike
• Övriga länder

Återigen tack! :)

Mats Andersson /N  |  12.12.12

En glad skit i Mullsjö

En glad skit. Ryfors gammelskog, Mullsjö juni 2009.

/Mats

(199.763)

Det oundvikliga

Bilder på vackra solnedgångar i all ära. Men det är ofta bilder som bara passerar. Bilder som är vackra och tråkiga. I vilket fall tycker jag det. Kanske en bild som denna berör på ett helt annat sätt? Och förmodligen är det här en bild som man inte glömmer lika fort som en vacker solnedgång?

/Mats

I Mullsjö

När jag åker till Mullsjö är det egentligen mest för att besöka gammelskogen vid Ryfors. Den är faktiskt riktigt fin och kan rekommenderas. Här har jag fotograferat många av mina bilder på figurer. När det gäller däggdjur så är utdelningen på möten betydligt bättre i mina hemmaskogar strax söder om Jkpg och i skogarna öster om sjön Vättern. Här finns stora bestånd med vildsvin bland annat. I närheten av Haurida är även älgstammen riktigt talrik.
Den här råbocken hittade jag dock i Mullsjös skogar nära Utvängstorp. Här finns även ett större hägn där man hade vildsvin vintern 2010-2011. Grannarna klagade dock - så till slut fick de flytta svinen. Det var tydligen även en hel del trafik till hägnet med folk som ville fotografera och titta på de "vilda" grisarna.

Trevlig helg!

/Mats

Så tråkigt så man vill spy

Ja - det kan jag tycka om många björnbilder. Ofta får man se bilder på björnar i diverse fototidningar. Ofta bilder från finska gömslen. Man känner igen platserna. Öppna myrar där det springer björnar. Samma ljus. Samma björnar. Samma vinklar. Jag kan faktiskt bli en aning irriterad på dessa fotografer som så fantasilöst bara gör samma bilder som alla andra. Vad är det då för vits att fotografera?
- Den här bilden är från ett gömsle på gränsområdet mellan Finland och Ryssland.
När jag och min vän Heikki var där i somras så valde vi platser där de flesta andra fotografer inte ville vara. För risig skog. För mörkt. För mycket träd i vägen.
Vi tyckte de här platserna var helt fantastiska - här fanns ju möjlighet att göra bilder som inte liknade alla andras. Min bild här avser ju inte att visa arten. De flesta vet ju exakt hur en björn ser ut. Min avsikt var heller inte att göra någon vacker bild. Jag ville göra en bild som får betraktaren att fundera. En bild som förhoppningsvis gör att man stannar upp och tittar lite extra.
- Om jag lyckats vet jag inte. I vilket fall är det en bild på björn som inte liknar någon annans?

Nikon D3 med 600 mm. Dubbelexponering. 1/50 sek med bländare 5,6. ISO 800.

Mats Andersson /N

Publicerad i världens största ...

... inredningstidning.

I_söndags kom ett mail att en familj ville beställa en print av min bild som var införd i ELLE Interiör nr 10. 

- Jag svarade att jag inte hade någon bild med där. Att det var fel person de kontaktat. Sedan kom ytterligare ett mail från en annan person - hon ville beställa en stor print av min bild som fanns med i ELLE :). Innan jag svarade på det mailet var jag ju tvungen att införskaffa tidningen för att se vad det var för bild. Och vem fotografen var???

Det visade sig att det var min bild. ELLE Interiör hade köpt den via min bildbyrå FOLIO (Maskot). Riktigt kul och en glad överraskning. Nu i morse kom ytterligare en beställning :)))

- Bilden kommer endast att tas fram i 5 numrerade och signerade ex. Formatet är inte bestämt ännu.

Elle Interiör har över 200.000 läsare och är världens största inredningstidning.

Bilden kom till 23 oktober 2009, Bashult, Småland.

/Mats

Is there anybody out there?

Bashult 1 december 2012.

/Mats

Änglar och demoner

Ytterligare en bild från mina hemmaskogar.

Bashult 1 december 2012.

/Mats

Utan titel

Vissa bilder tycker jag att man inte ska döpa. Inte ens en rubrik eller bildtext. Låta betraktaren se själv.

Parallellt med Heikkis och mitt gemensamma bokprojekt jobbar jag intensivt med bilder till en stor utställning. Och jag är mycket glad att jag fått den här förfrågan! Det var exakt det här jag ville med mitt bildskapande. Att mina bilder ska visas stort på ett konstmuseum ... (mer info kommer).

Bashult, december 2012.

/Mats

Illusionernas landskap

Förra veckan följde jag grävlingarnas ihärdiga nattarbete. Att filmen skulle visa deras sista aktiva vecka innan vintersömnen gjorde projektet än mer intressant. De jobbar alltså ända in i det sista. När vintern slog till med mycket snö och minusgrader bara några dagar efter sista natten jag filmade upphörde grävlingarnas nattarbete ovan marken. Förmodligen sover de skönt i gräset de drog ner bara några dagar innan snön kom.
- Så idag blev det inga grävlingar på sensorn. Ej heller mörka skogsvyer. Vackert väder och mycket snö skapade fina möjligheter till lite landskapsbilder.

Illusionernas landskap, Bashult 1 december 2012. D3 med 70-200 f2,8.

/Mats

20 år sedan

Delfiner vid vrak i Röda havet 1992.

För 20 år sedan var jag även då mycket aktiv med mitt fotograferande. Mestadels under vattnet. Vi åkte till många platser världen runt för att få chansen till unika möten med allehanda djur. Det här är bilder jag aldrig visat mer än för familj och vänner. Men jag tänkte visa några få även här. I boken "Djur. 66 bilder" finns dock en hel del av mina äldre djurbilder från många av resorna.
Det här dyket i Röda havet utanför Israel 1992 blev mer eller mindre magiskt. När vi dök runt ett vrak med några andra dykare så anslöt en grupp delfiner. Det var verkligen helt fantastiskt. De "pratade" med oss hela tiden. Sedan simmade de i full fart från ca 15-20 meters djup där vi befann oss för att lämna vattnet och göra allehanda konster i luften - för att sedan komma åter till oss i raketfart. Där vi låg på bottnen jämte vraket såg vi hela skådespelet. Vattnet var så klart så vi såg mycket tydligt hur de flög högt i luften ovan vattenytan långt där uppe. Den här delfinen hade med sig sin lilla unge tätt intill hela tiden. Ytterligare en bild från det här mötet finns i boken.

Jag vill även passa på att tillönska alla mina vänner en riktigt trevlig helg!

Mats Andersson /N

Viktlöst i ett stim ...

Barracudor. Borneo 1994.

Ytterligare en äldre bild. Att sväva viktlöst mitt inne i ett gigantiskt stim med Barracudor är en härlig känsla. Spännande.
Jag hade inte fotograferat med blixt om vattnet hade varit grumligare - eftersom den typen av reflexer rent teoretiskt skulle kunna utlösa en otrevligare sida hos de här rovfiskarna. Dock finns inga kända olyckor där Barracudor attackerat människor. De här rovfiskarna är ca någon meter långa. Jag har även flertalet gånger träffat på enstaka individer som varit ca 1,5 meter långa. Ofta i anslutning till grottor och vrak. Några gånger har jag även mött riktigt stora individer på djup neråt 50 meter.

Den här bilden kom till i Borneo 1994. Jag använde en Nikonos V med 35 mm. Djupet var ca 25 meter.

/Mats

En saknad vän

Stenen och hunden. Tjörn 1989.

Jag brukar ju mest visa aktuella och nya bilder här på bloggen. Men några få gånger har jag lagt ut lite äldre bilder också. Och här kommer lite "skåpmat" igen då.
Den här bilden är från Tjörn 1989. Hunden heter Ruff och han är en saknad vän.
Kameran var en Nikon F3 med 85 mm f1,4.

/Mats

Hårda julklappar

Erbjudandet gäller endast november månad ut.
Beställer du dessutom två böcker så bjuder jag på frakten!
- Maila mig din beställning!

• DJUR. 66 BILDER. 250:-
(Endast ca 20 böcker kvar)
"Vilken bok detta är!!! Jag älskar dessa personliga, egensinniga, starka, känslofulla bilder. Har aldrig sett något liknande. Länge sedan jag blev så berörd av fotografi som vissa av dessa bilder berör mig. Tack!"
/ANNA CLARÉN

 • ÅRSTIDERNA. Ord. pris 395:- Julkampanj: 320:-
"Mats Anderssons bok innehåller allt annat än traditionella bilder från de fyra årstiderna, vilket gör boken extra intressant. På bokens 176 sidor samsas en blandning av raka fototekniker med konstnärliga dubbelexponeringar, extremt korta skärpedjup och, inte minst, trolskt ljus. Att läsa den här boken är som att besöka ett konstgalleri och sätta sig framför varje tavla för att betrakta detaljer. Det här är en coffeetablebok som definitivt borde finnas i varje seriös samling fotoböcker."
/Tidningen DigitalFoto

• FOTOGRAFI. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
”Ingen – jag säger ingen! – kan förhålla sig likgiltig till en inbunden samling av Mats Anderssons bildkonst. Frågor väcks: Är det här fotografi? Vad föreställer det? Vad menar fotografen? Och så – efter ett tag – faller underbara bitar på plats. Istället väcks minnen till liv: »Ja, nu ser jag…«. 
/ANDERS GEIDEMARK

• I NÅGRA SEKUNDERS OÄNDLIGHET. Ord. pris 250:- Julkampanj: 200:-
"Bilder är fantastiskt, tycker jag. Många texter likaså. Här förenas bilder av två inspirerade fotografer och texter till dessa. I ett växelspel, tillsammans. Anna Clarén, Mats Andersson och David Söderlind samarbetar. De är konstnärer var för sig, med gör detta till en enhet. 
Jag läser texterna. Förundras. Gläds. I boken finns bilder som sätter mig på prov. Konst gör just det. Sätter oss på prov. Konstfoto är inget undantag. Texterna sätter mig också på prov. De frestar och påfrestar. Utmanar och glädjer. Jag bläddrar, återvänder och bläddrar igen. Jag möter barnen, naturen, skuggorna, färgerna. Eller avsaknaden av. Jag njuter. Till bild. Och till text. Njuter. Av bilderna. Och av texterna. Var för sig. Och tillsammans."
/ANETTE GRINDE

Den mörka skogen - del III

Offerplatsen.

Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Den mörka skogen - del II

Söndagens utflykt i Bashults skogar bjöd på många överraskningar. Jag blir förvånad varje gång jag går ut i skogen. Jag upptäcker nya saker hela tiden - trots att jag gått i de här skogarna frekvent sedan vi flyttade hit 2005. Att jag skulle hitta en Moai ;) kunde jag aldrig tro ...
På Påskön i sydöstra Stilla havet väster om Sydamerika finns det totalt ca 1.000 stora stenstatyer (Moai). På ön finns även halvfärdiga statyer kvar i klipporna vilket tyder på att ön övergavs i en hast. Varför statyerna tillverkades är ännu oklart.
Man kan ju undra om befolkningen gav sig av till mina skogar och fortsatte med tillverkningen här? ;)))

Stenfigur i lågor.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Den mörka skogen - del I

Mina skogsturer blir allt längre och längre. Både tiden jag vistas i skogen och de sträckor jag går.
Mulna novemberdagar passar mig perfekt. Långt inne i skogen finner jag skogens mörkare sidor. Figurerna. Spåren efter djuren. Tystnaden.
Jag har bara med mig det mest väsentliga. En kamera med 14-24 mm och en med 70-200. Inga stativ eller annat som bara försvårar mitt bildskapande. Jag sätter höga krav på mig själv att jag måste komma hem med ett flertal bilder som jag själv är nöjd med. Det får ta den tid det tar.

Inneboende i en trädstam.
Bashults skogar, 25 november 2012.

/Mats

Vänner

Mina hundar Frasse och Orvar. Morgon i Bashult 121124.

/Mats

En unik inblick ...

... i grävlingarnas liv.

Grävling vid gryt. 121124.

Under veckan har jag bevakat grävlinggrytet dygnet runt med hjälp av min åtelkamera.
Många tror säkert att grävlingen dragit sig tillbaka ner i grytet nu. Men så är det verkligen inte :)
Det var bara en av nätterna som de inte visade sig. Annars har de varit ute varje natt under veckan. Jag har även fått unika bilder där man ser två grävlingar som leker med varandra. Ja - i vilket fall en grävling som leker med den andra. Den hoppade över den andra grävlingen flera gånger. Riktiga glädjeskutt. Den andra grävlingen lät sig dock inte luras in i leken - satt bara kvar och kliade sig :)))
Mestadels jobbar dom med att samla in gräs och dra ner i grytet. Göra mysigt inför stundande vinter. När de kommer backandes med en gräsboll under sig fångade jag första gången på film redan i början av september.

Här kan du se några gamla filmer: (120901)

Bilden här är från i natt. Grävling sitter vid sitt gryt, Småland 121124. Klockan är 01.37.

/Mats

Trevlig helg

Inte mycket tid över för bloggen den här veckan. Här kommer i vilket fall ett inlägg.
- Och jag vill ju även passa på att önska en trevlig helg!!!

/Mats

Varg. Nej tack ...

... säger nog rådjuret.

I_lördags var jag ute och åkte runt i området där en varg synts till flertalet gånger senaste tiden. Det är bara någon mil från mina hemmatrakter. Tyvärr fick jag inte se någon varg. Men rådjur, dovhjortar och älgar var ute. Precis som vanligt.

Varg. Ja tack, säger jag.

Rådjur vid Dalstorp 17 november 2012.

/Mats

I vildskogarna kring Vättern

Piprökaren med klohanden.
Bashult 18 november 2012.

Hur brukar dina möten med skogen se ut?
Snabba promenader för att hinna i tid till något annat. Eller en stunds stillhet, eftertänksamhet och respekt. Testa det senare någon gång och du kommer se vad mycket det finns att uppleva. Du kommer inse att du aldrig är ensam i skogen. Trollen, skogsrået och prinsessan finns där. Inte för att skrämmas. Snarare som beskydd.

Vi har nog alla, någon gång, utbrustit: »Titta, vilken Bauerskog!«. Oftast när vi befinner oss i urskogs­liknande barrskog, gärna kuperad och med storblockig terräng. John Bauer hade ett unikt sätt att förmedla denna naturtyp och han hittade inspirationen i skogarna kring Jönköping.

John Bauer var inte en naturavbildare. Han var en akademiskt skolad konstnär som ville förmedla en idé, en tanke eller känsla. Inspirationen och impulserna hittade han i naturen. Vid någon av sina vandringar, cykel- eller skidturer eller kanske från kanoten. Alltid med skissblocket under armen för att göra några snabba streck. Skisser som han tog med sig hem till ateljén. För att där göra målningen. Från skissblocket till, blyerts, tusch, akvarell och guasch.

Under sina ensamma vandringar i skogarna kring Vätterns sydspets har mossiga klippblock och träds grenar blivit troll och klo­liknande händer i konstnärens fantasi. En slags kombination av en naturälskares och – kännares vakna och skarpa sinne med ett naivt, romantiskt skapande.

Vätterbygden kombinerar det vilda med det vackra. Det sträva med det ljuvaste lena. Precis som Vättern själv; lika förtrollande blåvacker en sommardag som skrämmande gråsvart när hösten slår till. Det var inte studierna i Stockholm eller resorna i Europa som formade sagokonstnären John Bauer. Det var i vildskogarna kring Vättern som konstnären i honom utvecklades. Vildskogarna som alltid kallade honom när han var ifrån dem längre perioder. Platserna där han valde att bo. Där hittade han sin inspiration.

Idag, ett drygt sekel senare är skogarna säkert på många håll ganska lika dem som John Bauer hade förmånen att vandra i. Det moderna skogsbruket har troligen påverkat intrycket något. Men även för 100 år sedan nyttjades och brukades skogen. Med drygt en omloppstid (skogen har avverkats en gång och vuxit upp igen) i skogen kan de rent skogliga förutsättningarna vara klart jämförbara.

Det om något är John Bauers skogar. Och de finns där än idag.
För dig att upptäcka.
För dig som vill se.

Troll i Bashults skogar, 18 november 2012.
Nikon D3 med 85 mm f1,4.

Ur boken John Bauers skogar. (Text David Söderlind) 

Boken kan du beställa här! (signerat exemplar)

/Mats

Han hade ett lodjur hemma ...

Redan som nioåring fick jag min första kamera. Något hände där. Intresset för bilder väcktes. Som liten följde jag ofta med mina föräldrar – världen över – och besökte konstmuseer. Många gånger åkte vi hem till de olika konstnärerna. Jag kommer aldrig att glömma när vi besökte Lindorm Liljefors, son till Bruno Liljefors. Han hade ett lodjur hemma i ett hägn all­deles vid husväggen. Från vår plats vid köksbordet kunde vi beskåda den ståtliga katten. Jag var 10-12 år och minnet av lodjuret, den excentriske konstnären och hans tavlor etsade sig fast på näthinnan.

Med min lilla analoga kompaktkamera gjorde jag mina första trevande försök att fotografera. Bland annat tog jag bilder på min vattensköldpadda genom akvariets glasruta. Konstigt nog tröttnade jag aldrig. Jag fascinerades av kameror och bild. Några år senare fick jag en gul kompaktkamera som gick att använda under vattnet. Vilken lycka! Med vatten upp till armbågarna kunde jag nu fotografera vattensköldpaddan utan en störande glasruta framför.

Många år senare började jag jobba på en reklambyrå. Jag hade en Nikon F3 och att i början på 90-talet äga en sådan kamera var något stort. Via företaget kunde jag även skaffa en 85 mm f1,4 – ett objektiv som var mycket dyrt då. Den här kameran var min trotjänare under många år och jag var så stolt när jag bar den på axeln. Mina bilder vid den tiden var dock rätt uttryckslösa, om jag får säga det själv. Inte dåliga på något sätt, men bilderna bar inte mina fingeravtryck. På byrån köptes de flesta bilderna in utifrån. Högar med bilder från kända svenska naturfotografer som JP Lahall, Peter Gerdehag, Tore Hagman och många andra passerade mina ögon. Vi producerade påkostade kalendrar för diverse skogsföretag och här var det traditionella naturbilder av hög klass som gällde. Helt säkert påverkade de här åren mitt eget bildspråk men konstigt nog blev det aldrig så här mina bilder skulle se ut, det vill säga likt många av de kända svenska naturfotografernas.

Någon gång i slutet av 90-talet började jag fotografera digitalt. Kvaliteten var riktigt usel men den digitala tekniken var viktig för min utveckling som fotograf. Nu kunde jag experimentera och se resultat direkt, vilket skapade möjligheter för nya kreativa lösningar. Men det skulle gå många år innan de digitala kamerorna blev så pass bra att de kunde mäta sig med den analoga tekniken. Min första digitala kamera, som var bra, köpte jag 2006 – en Nikon D200. Sedan den dagen tog mitt foto­graferande helt andra vägar. Jag började hitta någon form av bildspråk som kändes lite mer som mitt eget. 2009 blev året då jag kände att jag hittade hem. Två fotokurser i Mull­sjö och en workshop för fotografen Anders Petersen bidrog starkt till att jag började utvecklas och fotografera ännu mera. Nu började jag se att mina bilder speglade mig. Bilder med mina fingeravtryck. 2009 var också året då jag kom ut med min första fotobok »Årstiderna«. Jag inspirerades av bildskapare som gjorde allt annat än traditionella naturbilder. Istället vände jag blickarna mot konstfotografer som JH Engström, Mickael Ackerman, Sally Mann, Anders Petersen med flera.

Själv vill jag inte kalla mig naturfotograf. Jag är bildskapare. Konst­foto ligger mig varmt om hjärtat. Mina föräldrars intresse för konst smittade uppenbarligen av sig. Jag har svårt att acceptera att man ska begränsa sig. Hamna i ett fack. Så jag får väl kanske kalla mig konstfotograf som ofta finner motiven ute i naturen. Bilder ser jag överallt. För mig handlar fotografi mindre och mindre om teknik. Kan man inte hitta och se motiven så spelar det ingen roll om man behärskar tekniken fullt ut. I boken "Fotografi" samlade jag en del av mina bilder som för mig verkligen handlar om fotografi. Ordet fotografi kommer från grekiskan och betyder måla med ljuset. Och målar med ljuset gör jag genom att använda långa exponeringstider i kombination med kamerarörelse. Så får jag fram känslan jag är ute efter – bilder som för tankarna till målningar/konst. Bilder som passar bra under rubriken »Fotografi« – att måla med ljuset.

 Mats Andersson /N

Beställ signerad bok direkt via mig.

Bibliografi
• Årstiderna (2009). ISBN 978-91-633-5882-1.
• 24 bilder säger samma som 1.977 ord (2010). ISBN 978-91-633-7428-9.
• John Bauers skogar (2011). ISBN 978-91-633-8501-8.
• Djur. 66 bilder (2011). ISBN 978-91-637-0043-9.
• Fotografi (2012). ISBN 978-91-637-0652-3.
• I några sekunders oändlighet (2012). ISBN 978-91-633-9507-9.

Hjorten och lövet

Djur har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Djur väcker ofta starka känslor hos mig. Kärlek. Det är ofta som jag blir tårögd bara genom att umgås med min hund Frasse. Han berör mig verkligen. Men det är givetvis lika ofta som han får mig att skratta. Tror faktiskt jag skrattat nästan varje dag åt honom sedan han blev en i familjen. Och nu har vi dessutom fått hem ytterligare en liten hund. Orvar.
Förutom förmånen att ha egna djur så har jag även fått resa världen över sedan jag var liten och träffat mängder av djur. Tror jag besökt närmre 40 olika länder i dagsläget. Har det inte varit gatuhundar i Kairo så har det varit katter i Thailand som jag kelat med. Djur som väckt något speciellt hos mig. När jag tänker tillbaka på alla resor så är det oftast djurmötena jag kommer ihåg bäst. Alligatorer i Everglades. Näsapor i Borneos djungler. Kokos­krabbor och Varaner på Sipadan Island. Valar utanför Island. Och för att inte tala om alla djurmöten jag haft under vatten­ytan. Hajar och sköldpaddor i röda havet. Delfinerna vid Eilat. Mantor och örnrockor vid Maldiverna. Ett annat möte som satt djupa spår är när vi fick umgås med livs levande vargar i Kolmårdens djurpark. Ja, som sagt, jag har otaligt många djurmöten att minnas. Så glädjande. Ett privilegium. Det är dock i min närmiljö som jag funnit de bästa möjligheterna att skapa bilder, och möten, som berör mig starkast.
Nu närmast i höstas så fotograferade jag bland annat dovhjortar. Det var väldigt tyst i skogen. En korp hördes långt borta. Vinden i träden gav också en del ljud. Så vackert. Det doftade friskt.
Mina djurbilder skänker mig oförglömliga minnen. Man återupplever. Dofterna, ljuden, synintrycken.

I boken "Djur. 66 bilder." har jag samlat många av mina personliga djurbilder. En bok i mindre format. 80 sidor med svart-vita djurbilder.

Beställ boken direkt via mig.

/Mats

(195.839)

En bild från boken Djur. 66 bilder.
Örnrocka vid Sharm El Sheik 1993. Ca 30 meters djup.
Kameran var en Nikonos V med 35 mm.