lördag 3 september 2011

Chockad, djupt besviken, ledsen


Lika bra som min dag började tidigt i morse (se nedan) lika dålig verkar den nu bli.
Med tanke på debatten runt Terje och hans erkännande så känner jag mig helt tom. Detta var något jag aldrig kunde drömma om.
Drar mig till minnes om alla de samtal om lodjur som Terje och jag hade. Alla tips jag fick på platserna där de fantastiska bilderna var gjorda. Konstigt nog blev jag aldrig riktigt intresserad. Jag gjorde ca 7 resor till Mullsjöskogarna med förhoppningen att få se lodjur. Men skogarna var förhållandevis tomma på djur. Inte alls lika mycket djur som jag träffar på i de områden jag åker till på Vätterns östra sida.
Hur som så är det här riktigt gräsligt. En fullkomlig katastrof. Allt som vi i Naturfotograferna står för kastas nu omkull. Ärliga naturbilder - finns de? Ja - vi måste fortsätta tro och jobba vidare för det som Naturfotograferna står för. Så är det bara.
Kommande boken John Bauers skogar kommer nog bli ytterligare försenad. Jag kommer göra detta projekt helt i egen regi med min kollega David Söderlind (text). Att ha med Hellesø här skulle vara förödande för det kostsamma projektet. Tyvärr. Så jag kommer fortsätta besöka de djupa Bauer-skogarna ytterligare ett år för att göra fler bilder.
Tänker trots allt på både Malin och Terje. De har en tuff resa framför sig. Och jag hoppas innerligt att allt ska gå bra.

Bilden gjorde jag 16 mars 2011 i Mullsjös skogar.

Mats Andersson /N

(117.637)

19 kommentarer:

  1. Ja du Mats. Det är svårt att hitta ord. Trots att jag inte står Terje nära blir jag djupt berörd av detta och har mest suttit i soffan idag och försökt ta in det här. Måste vara otroligt tufft att stå honom nära nu och växla mellan olika känslor.

    Jag väljer att fortsätta tänka på honom som en person som har inspirerat mig mycket och gjort att jag har växt en smula som "fotograf", men har samtidigt svårt att ta att han tog med oss ut på lodjurssafari och pekade ut ställen han fotat lodjuren, sett mig i ögonen och måttat avståndet med armarna.

    Kram,
    Karin

    SvaraRadera
  2. Oj.... Det trodde jag verkligen inte.... :(

    SvaraRadera
  3. Vi får verkligen hoppas att detta nu inte kommer att spilla över på alla andra naturfotografer! Jag hoppas att Terje bara förbrukat sitt eget förtroendekapital och inte andras. Jag känner mig själv jävligt lurad och kan bara föreställa mig hur du känner nu!

    SvaraRadera
  4. Tänkt på dig och den kommande boken. Förstår att det måste kännts riktigt tufft! Hela dagen har jag kännt mig deppig pga av att man har försvarat och trott. Jag hoppas boken blir av ändå och inget blir skadat av detta.

    SvaraRadera
  5. Kommentaren innan var från mig, Malin Athley Rang. Vet inte varför det blev anonymt.

    SvaraRadera
  6. Chockad och besviken det är väl det minsta man kan säga i detta fallet.
    Terje var den jag minst skulle misstänka för att fuska med sina bilder. Har sedan jag träffade honom för tre år sedan beundrat honom som en utomordentlig mentor och enastående fotograf. Även om hans kursverksamheter inte kommer att fungera som planerat hoppas jag att vi forna kursdeltagare kan fortsätta att hålla ihop.
    /James

    SvaraRadera
  7. Bra att du tar bokprojektet vidare, de bilder som jag hittills sett från det är så starka att de kan stå på egna ben.

    SvaraRadera
  8. Vad tråkigt med din bok Mats, men jag ser fram emot att få se bara DINA bilder! :) Och jo, de ärliga rena naturbilderna finns, tycker jag.

    SvaraRadera
  9. Trist att boken försenas pga allt detta men jag håller tummarna och hoppas att du kan ro det i hamn. Jag tror precis som föregående talare att de ärliga rena naturbilderna finns där ute. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  10. Jag känner också chock. Terje var den sista jag trodde skulle göra något sådant här. Jag ser fortfarande lika mycket fram mot boken om John Bauers skogar.
    /Jukka

    SvaraRadera
  11. Jag är personligen djupt chockad och kan bara beklaga denna tragiska händelse.

    Terje Hellesö har varit en lärare i och förebild för mig i naturfotografi under de sista 10 åren. Jag har sätt fram emot att gå hans kurser i Grövelsjön under nästa år.

    Jag sysslar inte med djurfoto men trots det så känns det nu osäkert om dessa kurser kommer att gå under nästa år.

    Jag vill därför att tacka alla er som jag har träffat på dessa kurser under åren och önska er lycka till med era projekt.

    /Thomas

    SvaraRadera
  12. Vilken besvikelse! Jag som sett Terje som en stor inspirationskälla ända sedan den där kursveckan vi hade tillsammans i Mullsjö. Hoppas du och alla andra fortsätter sitt jobb med att göra bra och äkta naturbilder!
    /Viktor

    SvaraRadera
  13. Mats,
    Jag glömde att önska dig lycka till med boken jag tror den blir succé.
    Kommer du hålla några lanskaps kurser?
    /Thomas

    SvaraRadera
  14. Hej! Det var verkligen glada nyheter att du och David kommer att fortsätta med boken! Stort lycka till. Är fortfarande helt mållös efter det som har hänt.
    /Rikard

    SvaraRadera
  15. Ja det var en stor chock för många! Nu får vi gå vidare och jag själv ser även många andra fotografer som stora inspirationskällor varav du Mats är en av dem! Jag beundrar dina bilder och jag ser fram emot den kommande boken! Kämpa på!
    /Erika

    SvaraRadera
  16. Jag tror det kommer gå bra med ditt projekt. Du har starka bilder som klarar sig utmärkt på egen hand. Det kanske tar längre tid att bli klar, men du klarar det. Jag ser fram emot den kommande boken och klarar av att vänta.

    /Gunnar

    SvaraRadera
  17. Jag kan inte smälta detta svek mot allt vad naturfotografi står för... alla inom denna genre känner nog av denna chock vare sig man känner Terje som person eller ej. Jag önskar dig stort lycka till med den kommande boken. Jag förstår att det måste kännas som ett dråpslag just nu...

    SvaraRadera
  18. Mats, jag håller med om allt i ditt inlägg ovan. Lycka till med boken jag ser fram emot den.

    /JImmy

    SvaraRadera
  19. Peter von Fábry-Eichner19 november 2011 03:49

    Hellesö är en begåvad fotograf och bildbearbetare. Manipulerade bilder ingår ofta i kommersiella projekt. Men inte i naturfotografi.

    Att H. drivs av en egen "jaktinstinkt", nämligen att "nedlägga" sina fotografiska "byten" är också en lätt identifierad drivkraft. Att det är svårt att se och fotografera alla dessa djur för en och samma person och att detta kan kännas frustrerande är naturligtvis också förståeligt. Sällsynthetens irritation, lotterivinstens sällsynthet, den statistiska grymheten.
    Att vi vill framstå som litet bättre, skickligare än vi i själva verket är också vanligt. Att bedrägeriet går att översätta i framgång och pengar gör drivkraften än starkare.
    Samma drivkrafter finns i att sälja ett förfalskat armbandsur av exklusivt märke. Förfalskningens kvalitet ligger i då i exaktheten, förväxlingsbarheten. I fallet H. är förfalskningen så noga maskerad och dold som förfalskaren ansett det nödvändigt för att dölja sin förbrytelse. För detta är en förbrytelse. Inte bara mot upphovsrättslagar, utan kanske det mest ledsamma - mot kolleger, mot andra konstutövare.
    Likt människor som tvingats stjäla från andra utblottade för att överleva. Kakan som konstnärer och fotografer delar på inte är stor..
    Skickligheten jag tillskrev H. tidigare leder honom naturligt till hans metodik: suddigheten blir inte bara ett konstnärligt uttryck, en ärlig redovisning av svårighetsmomenten i upptäckterna av de vilda djuren - utan ett praktiskt redskap för att maskera stölderna, att försvåra upptäckten. Som ville han med bilderna säga: "Se, så svårt är det att fånga en varg på bild, bilden blev suddig; men det är i sin ordning."
    I bland är oskärpan intresseväckande och vi vill omedvetet granska, så att säga "skärpa till" bilden i vår hjärna. Engagemanget blir en belönande process. Ett välbefinnande, beundran, som blir till celebritet hos upphovsmannen.

    Något om de oändliga tiraderna och de övriga verbala märkligheterna på H:s hemsida:
    Upprepningarna om uteblivna "expertutlåtanden", beskrivningarna av "Bror Hare" och "Familjen Vildsvin", blandat med långa pedagogiska utläggningar om fotografins metodologi tycks tyda på en sårad självkänsla, för den fanns ju där - även om den byggts på gungfly.
    Hur dåligt man än känner sig efter ett slikt avslöjande är det sannolikt också en befrielse: "Nu slipper jag oroa mig för upptäckt mer!"
    (Påminner om känslan jag kände inför min fars död: Jag tyckte mycket om honom och oroade mig för hans död. Då han slutligen dog, var en av de märkliga upplevelserna lättnaden; nu skulle jag inte behöva frukta att han dog längre!)

    Om denna känsla finns hos H, blandas den säkert med andra motstridiga känslor: ilska på omvärlden att de avslöjade hans bedrägerier, mot sig själv för att han inte lyckades maskera bedrägerierna bättre, skam gentemot alla han duperat och tidigare imponerat med sin bildkonst, skräck inför ett framtida ekonomiska bortfall, ensamhet då många supportrar, beundrare och tidigare vänner vänder honom ryggen, svikna och lurade.
    Kanske lockas andra av att vara en del av aktuella händelser, perosner som dras till det otillåtna men fascinerande brottet. (Likt kvinnor som söker upp brottslingar och gifter sig med dem utan att ha känt dem tidigare.)
    Samtidigt måste jag tycka synd om en syndare, då offentligheten är ett straff i sig och att drevet är grymt (underdog-perspektiv).

    Allt näthat, alla elaka kommentarer - vår tids folktribun. Den eviga sentensen att "Brott Lönar Sig Inte" har pedagogiskt fått segra, andra till varnagel och sanningen till nytta. För vi vill i bland bli litet lurade, men i slutändan vill ändå de allra flesta civiliserade människor att likhet inför regler, lagar och förordningar gäller oss alla, hög som låg, politiker som städare, journalist som fotograf. Det är dock en nödvändig process som äger rum, i all sin dramaturgi. Rättvisa har faktiskt skipats.

    SvaraRadera