Plötsligt prasslar det i gräset. Och där kommer en grävlingen gåendes i mörkret bara 15-20 meter från där jag sitter. Vinden gör att den inte vet om att jag är där - dvs den får inte min vittring. Den traskar fram till trädstammen, hoppar upp med framtassarna. Jag hör ljudet av klorna som river mot det torra trädet. Pulsen går upp - spänningen är total. Grävlingen "fryser till" - står helt blick stilla och lyssnar. Det här beteendet har jag observerat många gånger genom åren som jag följt de här djuren.
Det prasslar till igen i gräset bara några meter från där jag sitter. Hårstråna på mina armar reser sig. Är det en grävling till som är på väg rakt mot mig på så nära håll? Måste erkänna att det kändes lite olustigt i mörkret. När jag vänder mig om ser jag en skugga bara någon meter från mig - det är min katt :) Förmodligen var det ljudet från katten som fick grävlingen att "frysa till".
Åter fokus på grävlingen. Den går upp på trädstammen och hoppar ner på andra sidan. Går förbi min kamera på någon meters avstånd. Klick. Ljudet av kamerans slutare skrämmer dessvärre iväg grävlingen. Det dundrar i backen när den rusar iväg ut i den mörka skogen. 10 minuter senare kommer den dock tillbaka :) Jag exponerar inte mer den här natten. Sitter bara och njuter av det vackra djuret.
Klockan är mycket. Dags att dra sig hem för att sova - en vanlig arbetsdag på kontoret väntar i morgon bitti.
/Mats