tisdag 11 december 2012

Det oundvikliga

Bilder på vackra solnedgångar i all ära. Men det är ofta bilder som bara passerar. Bilder som är vackra och tråkiga. I vilket fall tycker jag det. Kanske en bild som denna berör på ett helt annat sätt? Och förmodligen är det här en bild som man inte glömmer lika fort som en vacker solnedgång?

/Mats

12 kommentarer:

  1. Det var verkligen en annorlunda älgbild, den är konstnärligt vacker och dramatisk. Det tog en stund innan jag såg vad det var men det klarnande efter en liten stund. En bild som berör.

    /Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Erik! Imponerande att du såg att det var en älg.

      Radera
  2. Den berör men samtidigt ska vi alla den vägen vandra..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Daniel - jag det är oundvikligt :)

      Radera
  3. Nej, det där gillar inte jag! Inte konstnärligt eller annars heller...och det är en riktig Mardröm att träffa på nåt sånt i skogen...i alla fall när man har fyra hundar med sig.

    Det kanske är som med folk, en slags griftefrid som jag "helgar".

    //Boije

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan i alla fall hålla med om att det är en mardröm att springa på kadaver när man har sina hundar med sig. Har faktiskt råkat ut för något riktigt läskigt hemma - min hund Zack hittade ett kadaver inne i ett snårigt område. Jag hörde honom bara skrika till. När jag väl lyckats komma in till hunden så hade han tuppat av. Jag slet undan honom från kadavret. Det glödde !!! i kadaverhögen. Har frågat alla möjliga experter och ingen har hört talas om något sådant??? I vilket fall vaknade hunden till och skenade iväg - livrädd. Vi fick sanera honom när han väl lugnat sig.

      Radera
  4. Hårda bud för detta djur men många andra som får mat i magen!
    Är man rädd för att springa på kadaver skogen ska man nog stanna hemma!
    Stark Bild!


    /Henrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man får se det som ett kretslopp. På den här älgen hade björnar, måsar och korpar kalasat. Säkert en och annan varg också. Och tack :)

      Radera
  5. Håller med dig att denna bild stannar kvar i minnet på ett helt annat sätt och den väcker betydligt mer frågor än vackra solnedgångar. Jag är inte rädd för döden i sig, utan vägen dit. Jag har ju på nära håll upplevt vägen till döden på ett av de grymmare sätten och i det fallet blev döden något befriande och vackert...så kan det nog många gånger även vara i naturen när djur sakta och plågsamt går mot död.
    Du har tagit en i mina ögon tänkvärd bild som jag tycker om trots tragiken i den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina rader! Tråkigt att få uppleva döden på nära håll!!! Men livet är grymt ibland. Varken vi vill eller inte.

      Radera
  6. Jo nog är det så... En grinande älg.. Men nånstans skall dom ju återgå till kretsloppet dom har ju ingen som gräver ner sig...

    SvaraRadera