Ett höstporträtt

Min hund Frasse i ett höstfärgat landskap.

Mats Andersson /N

Äntligen ...

... lite lugn och ro. Och äntligen lite tid för att skapa bilder igen.

Höstskog. Bashult 120929.

Veckorna är verkligen fullspäckade nu. Glädjande så har det varit mer än fullt upp på reklambyrån. I veckan hann jag sticka iväg en morgon för att fotografera innan arbetet. Det var också enda dagen den här veckan som det inte regnade. Några kvällar efter arbetet förberedde jag mina två bildföredrag inför gårdagen på bokmässan.
Molnets scen hade verkligen ett späckat program med riktigt mycket åhörare.
Klockan 12.00 körde Mattias Klum igång. Sedan var det Magnus Westerborn och Mats Bäcker. Därefter presenterade Anna Clarén, David och jag vår nya bok "I några sekunders oändlighet". Som avslutning så fick jag äran att presentera min bok "Djur. 66 bilder". Jag pratade lite om tankarna bakom boken och berättade varför Naturfotograferna en gång startade -66. Etik & Moral. Visade en hel del av bilderna och berättade även om min kärlek till djuren.
Som avslutning på mässdagen signerade vi böcker hos NevaBooks. Vi hann även med en bit mat i trevligt sällskap för att sedan åter åka mot Jönköping. Jag somnade rätt tidigt i går kväll :)
Idag är en helt ledig dag. En dag som jag ägnat åt att skapa nya bilder. Trots ösregn så har jag varit ute många timmar idag och fotograferat. Blev många nya bilder som jag är nöjd med.

Fortsatt trevlig helg!

Mats Andersson /N

Religiös en måndagsmorgon

Solen går upp. Jag sitter och njuter i granskogen. Klockan är 07.17,  24 september 2012.
- Nästan så man blir religiös när naturen bjuder på sådana här ljusfenomen.

Mats Andersson /N

Inför bokmässan

Dagens artikel i NUtidningen.

Här hittar du även artikeln på deras webbplats.

Hoppas vi träffas på Bokmässan i morgon 28 september!
13.30: Anna Clarén, David Söderlind och jag håller bildföredrag på Molnets scen G02:16.
Vi berättar om nya boken I några sekunders oändlighet samt visar bilder.
13.40: Jag berättar om boken Djur. 66 bilder samt visar bilder.
14.00: Release boken I några sekunders oändlighet. NevaBooks monter D05:20.

/Mats

Efter regn kommer ... SVIN

Sista tiden har vädret verkligen varit uruselt här hemma. Har trots det varit ute en hel del för att skapa bilder. Men trots hjälpmedel som D3 så har mörkret satt stopp för bilder på vilda djur :)
Sist igår kväll gjorde jag ett försök på älgar. Jag smög genom en granskog för att få till bilder med mörk skog i förgrunden och de ståtliga älgarna där ute. På vägen genom skogen började det regna rejält och mörkret gjorde att jag fick skruva upp ISO till 6.400. Hade svårt att se älgarna i sökaren och att ställa skärpan var nästan omöjligt. Fick gå ner till 1/15 sek med 600 mm tele och underexponera kraftigt. Blev faktiskt några korniga bilder trots allt. Älgarna blev misstänksamma redan vid första exponeringen :) Hade önskat en tystare kamera än D3:an just då.
Hur som - i morse när jag skulle gå upp för att duscha såg jag att det hade klarnat upp. Gryningsljus och dimmor utanför fönstret gjorde att jag i stället för att duscha var tvungen att kasta mig iväg ut i skogen :)  Och det gav verkligen resultat.
Det blev många nya bilder jag är nöjd med. Rådjur och älgar i dimma. En soluppgång som skapade fantastiska ljusfenomen dessutom.
Men häftigast var nog mötet med vildsvinen den här morgonen! När jag började smyga på dem så blev ledarsuggan misstänksam. Det var bara hon som misstänkte att något inte stod rätt till :) Under tiden som jag exponerade sparsamt för att inte röja min position så stampande hon till och reste upp svansen. Sedan rusade hon rakt mot mig. Måste erkänna att jag blev lite skakis. Men jag fortsatte att fotografera hela tiden. När hon var ca 15-20 meter framför mig så stannade hon. Det är den bilden jag visar här. Hon höll ställningarna medan övriga grisar flydde mot skogen. Det blev en serie bilder när hon "ställt" mig. Sedan stack hon iväg som ett skott - för att fly tillsammans med de andra :)))
En morgon jag aldrig kommer glömma. Har aldrig tidigare varit så här nära ett vildsvin.
Tittade på klockan - insåg att jag inte hinner till jobbet i tid. Anlände dock en timme för sent vid 09.00. Nöff, nöff ;)

/Mats

Trevlig helg !!!

I dag regnar det här i Jönköping. Så det blir väl ingen fototur förrän i morgon bitti. Däremot ska jag "vittja" åtelkameran som suttit hela veckan på en mycket spännande plats. Håll tummarna :)

Det blir ytterligare en älgbild här. Tycker älg passar bra så här i höstrusket.

Och som sagt - trevlig helg!

PS. besök gärna hemsidan för senaste nytt. Där finns även en hel del nya bilder ...

/Mats

Bildföredrag på Bokmässan

En bild från boken "Djur. 66 bilder".

• 13.30 äntrar Anna Clarén, David Söderlind och jag Molnets scen G02:16. Vi berättar om boken "I några sekunders oändlighet" och visar bilder.
• 13.40 fortsätter jag med ytterligare ett bildföredrag om min bok "Djur. 66 bilder".
• 14.00 release för nya boken "I några sekunders oändlighet". Anna Clarén, David Söderlind och jag kommer finnas i NevaBooks monter D05:20 för mingel och signering av böcker.

/Mats

Jag såg en älgfluga ...

... landa där uppe på huvudet ;) Lite senare syntes den inte mer.

Ett närgånget porträtt från älgens skogar i Småland. September 2012.

/Mats

3.000-årigt svärd funnet i Vättern

Den  mytomspunna sjön ligger åter blank. Det stålgrå vattnet har lagt sig till ro efter en av de stormar som drabbar Vättern på hösten. Jag har gjort det till en rutin att dyka ute i viken efter en kraftig blåst som denna. Jag vet nämligen av erfarenhet att de kraftiga vågorna flyttar om bottensedimentet. Därmed ökar chansen att göra fornfynd. 

Vättern är unik i det avseendet att sjön stjälper över. Det betyder att bronsålderns Huskvarnabor levde och verkade ca 500 meter ut från den nuvarande stranden. Sedan tog vattnet över och numera ligger de här fyndplatserna fyra meter under vattenytan.

UV-skoter att föredra
Utsimmet från stranden är jobbigt. För det mesta brukar jag transportera mig med UV-skoter eller båt. Syftet med dagens dykning är att visa en kompis de fornlämning som finns därute.Så är vi äntligen klara. Det är lika spännande varje gång man glider fram, nästan ljudlöst, i Vätterns förhållandevis klara vatten. Det enda som hörs är vår egen andhämtning och ljudet av någon avlägsen fiskebåt. Våra simfötter grumlar up en del sand och andra partiklar. Men vi ser ändå ganska långt.

Det pirrar i magen
Lite längre fram skönjer vi mörkare bottenpartier. Vi närmar oss nämligen de torvbankar som, helt eller delvis, ligger frilagda än idag. Den fösta fornlämningen vi träffar på ligger endast ett fåtal meter från torvkanten. Det är ett brokar. Här färdades Huskvarnabor och andra över den dåvarande ån. Ytterligare några kraftiga simtag norrut finner vi lämningar efter en bronsåldersskog. Jag måste erkänna att det pirrar i magen när jag tänker på att det här har vandrat förfäder, så långt som 3.000 år tillbaka i tiden ...

Fler fornlämningar
Vi fortsätter västerut, längs torvmossen. Här ser man pålverk som bronsålderns människor har byggt. Vårt nästa mål är en "hägnad", en mycket välbevarad träkonstruktion som står i torvmossen. Med hjälp av C14-metoden är den daterade till 400-talet e. Kr. Vi simmar vidare till två rader med ekpålar som är daterade till vikingatiden. Dvs 950-1.000 år gamla. Pålarna är mycket välbevarade. Minner de möjligen om en vikingatida hamnanläggning här i Vätterns södra ände?

3.000 år gammalt röse?
Nu har vi endast en fornlämning kvar på programmet för dagens dykning. Tror vi. Vi böjrar simma mot det enorma stenröse som finns ytterligar en bit härifrån. Röset kan vara en bronsåldersgrav. Anlagd för 3.000 år sedan. Andra tror att det kan röra sig om en försvarsanläggning. Liknande rösen har hittats på Jylland. Runt dessa har man funnit mängder med vapen. Man offrade dem efter vunna strider till någon krigsgud för fortsatt krigslycka.

Gåva från bronsåldern
Men vår utflykt når aldrig så långt. Solen bryter igenom molnen. Det skimrar fantasieggande på bottnen framför oss. Och där ligger det. Helt frilagt. Precis som om någon just varit där och lagt fram det till oss. Ett grönskimrande svärd från bronsåldern.
Jag tappade nästan  andan innan jag brast ut i ett jubelskrik. (Det går skrika i en regulator under vattnet). Detta ögonblick går inte att beskriva i ord. Efter sju år av dykningar ute i viken så tyckte väl de bronsåldersmänniskor, som en gång levde här, att de skulle ge mig något tillbaka efter allt slit. Lyckan var total.

Foto: Stefan G.

Fotnot: Min granne, i början av 90-talet, Harry Bergenblad vigde en stor del av sitt liv till att forska kring Huskvarnaviken. Han fotograferade bland annat hela vikens botten med Hasselblad från båt. När han sedan sammanförde alla bilder efteråt så upptäckte han både ett svärd och ett spjut på några av bilderna. Trots sökningar så fann han aldrig varken svärdet eller spjutet. Hans berättelsen gjorde att jag dök här under så många år, frenetiskt, vilket till slut gav resultat.
Året då jag fann svärdet var 1995. Fyndet väckte stor uppmärksamhet. SVT, radio intervjuade. Jag skrev bland annat den här artikeln till Nordens största Dyktidning. Utöver det publicerades artikeln i Norge samt flertalet andra tidningar i Sverige. Flera artiklar blev det även i dagspress som JP, Expressen m fl.
Svärdet visades under några år på Länsmuseet i Jkpg. Där finns det ännu kvar - fast arkiverat i något magasin.

Man häpnar ...

2006 besökte jag Island. Och för er som inte varit där kan jag bara säga: man häpnar över hur annorlunda och vackert det är! Helt otroligt.
Jag har rest en hel del och besökt närmre 40 talet länder. Men det land som gjort starkast intryck på mig är nog trots allt Island. Jag ska återvända någon gång för att ge fotograferandet lite mer tid än jag gjorde 2006.
Utav en slump ramlade jag över en bok inne i Reykjavik. En helt otrolig bok! Vid det tillfället en helt okänd fotograf för mig.

B O K T I P S E T   IV
Fotografen heter Ragnar Axelsson (RAX). Och det här är onekligen en mycket begåvad fotograf!!! Första gången jag bläddrade i hans bok Faces of the north blev jag helt tagen. Hur hade det varit möjligt att jag aldrig tidigare hade hört talats om honom? Men så kan det vara ibland.
- Jag kan varmt rekommendera den här boken! Mycket starka svart-vita bilder från Island och Grönland. Många porträtt samt bilder i de värsta vinterstormarna. KÖP! :)
Hemsidan: RAX.is Googla på bokens titel så finns det lite olika inköpsställen att finna. Man kan tydligen beställa den via hemsidan också.

EDIT 120918: Ragnar Axelsson håller ett bildföredrag på bokmässan i GBG söndagen 30 sept. kl. 15.00-15.45.

Familjen

Älgfamilj vid Trollarp. 15 sep 2012. Klockan är 06.14 och det första ljuset började komma.

D3 med 600 mm. 1/30 sek, bländare 5,6. ISO 5.000.

/Mats

Ytterligare en artikel ...

Intresset har verkligen varit enormt stort för utställningen i Rimforsa.
Här är ytterligare en artikel som publicerades i fredags. 120914.

Tesxt & foto: Jan Hultman

/Mats

Närgånget värre

Morgonens runda började i totalt mörker. Åkte iväg vid halv fem. Det första synbara ljuset kom först vid halv sex. Hade hoppats stöta på älg och vildsvin då. Men icke. Vid sex-tiden stötte jag på de första älgarna, det var en liten familj som var ute och spatserade. Älgtjur, ko och kalv. Blev lite miljöbilder. Sedan var det rätt dött någon timme. Ljuset kommer fort och jag bestämde mig för att åka hem. Och då - plötsligt dyker en älg upp på mycket nära håll :))) Jag öppnar bildörren försiktigt och kryper ut och får en bra vinkel bakom bilen. Konstigt nog lät älgen mig hållas rätt länge. Minuterna senare förstår jag varför. Hennes kalv är precis bakom mig - och rätt som det är rusar den förbi mig med ett brak till sin mamma :) Därefter travar de iväg så vackert i den höstfärgade skogen. En härlig avslutning på morgonens utflykt.

Älgko i skog 120915, nära Ramsjön - Småland.
D3 med 600 mm. 1/50 sek med bländare 5,6. ISO 2.500.

/Mats

Trevlig helg

Efter en fartfylld arbetsvecka med många uppdrag - allt från div. grafiska produktioner till reklamfotouppdrag så ska det bli skönt att packa ner kameran och ta med den hem. I helgen blir det äntligen lite tid för "eget" bildskapande igen :)

Trevlig helg.

PS. stort tack till alla trevliga personer i Bankeryds fotoklubb som lyssnade till mitt bildföredrag i torsdags kväll. Roligt när det kommer så mycket människor!

Gillar hösten

Så här känner jag ofta på hösten.

/Mats

Föreläsning 13 september

Nu på torsdag 13 september föreläser jag hos Bankeryds fotoklubb. Kockan 19.00.
Jag berättar om projektet John Bauers skogar till stillbilder samt visar två bildspel. Jag tänker även visa helt nya bilder, bland annat från Finland, som ingår i nästa bokprojekt. En bok om möten med djur. En bok som jag och Heikki Willamo håller på med. Release hösten 2013.

/Mats

Östgöta Correspondenten idag.

Sievert Sjöberg skriver en konstrecension i Östgöta Correspondenten idag.

• Artikel Corren 10 sep, nätutgåva.
• Artikel VimmerbyTidning 10 sep, nätutgåva.

/Mats

Snabba journalister II

Den här artikeln publiceras idag i KindaPosten, LinköpingsTidning samt VimmerbyTidning.

/Mats

Någon som tittar på mig

Att leta figurer i hemmaskogarna är hur kul som helst. Efter att ha fotograferat många figurer i mina skogar till boken John Bauers skogar under lång tid så trodde jag knappt att jag skulle hitta fler figurer. Men de dyker upp titt som tätt fortfarande. Måste erkänna att jag blev full i skratt, i går när jag och Frasse var ute och strövade i de djupa skogarna, när den här figuren helt plötsligt bara stod där och stirrade på oss :)

Bashult, Småland. 120909.


B O K T I P S E T   III
Fortsätter med min lilla serie om bra fotoböcker. Böcker som jag själv har i mitt bibliotek. Den här gången vill jag tipsa om en bok med bilder från Afrika. Bilder på djuren där. Egentligen är jag otroligt mätt på bilder av lejon, bufflar och zebror. Man har ju sett tusen och åter tusen sådana bilder.
- MEN! Bilderna i den här boken är något helt annat! Varje gång man bläddrar fram till ett nytt uppslag så får man en aha-upplevelse. Bilderna är bara så makalöst bra! Svart-vita (duo) bilder fotograferade med mellanformat/storformat? på de vilda djuren. Otroligt bra!
Fotografen heter Nick Brandt och den här boken heter A Shadow Falls. När man googlar hans bilder blir man lika häpen. Men att bläddra i boken ger en otroligt mycket häftigare upplevelse! Bokens format är 38x31 cm. Många av bilderna ligger dessutom över uppslag och är då enormt maffiga att titta på. Alltså nästan 75x30 cm !!! Jag rekommenderar boken starkt!

Här hittar du alla mina boktips.

/Mats

Snabba journalister ...

Redan idag är det ett stort reportage i Östgöta Correspondenten. Riktigt kul :)

Besök gärna NevaBooks fotogalleri. Utställningen hänger t.o.m. 7 oktober.
Öppet torsdag-fredag 10-18, lördag-söndag 12-15.

Text: Karin Ferneborg. Foto: Mikael Svensson.

/Mats

I lilla Rimforsa ...

Igår var det vernissage och smygrelease för boken I några sekunders oändlighet.
- Den stora frågan är alltid - ska det komma någon överhuvudtaget? NevaBooks fotogalleri ligger dessutom i en mycket liten ort som heter Rimforsa. Här bor nog endast 2-3.000 personer.
Till vår stora glädje strömmade det helt plötsligt in människor i galleriet. Det var ca 65 personer som kom på vernissagen. Så galleriet var rejält fyllt med folk. Så himla kul!!!
- Något som också var riktigt kul var det mediala intresset. Jag har aldrig tidigare varit med om att fyra olika journalister vill ha intervjuer samt bilder - och detta i lilla Rimforsa. Superkul!
Stort tack till alla som kom!!! Och för er som inte besökt NevaBooks i Rimforsa - gör det. Även om ni inte är intresserade av min utställning så är bokshopen väl värt ett besök!!! Här finns hur mycket fotoböcker som helst :) Lyckades själv fylla en påse med nya fotoböcker - igen :)))

Förutom mina egna bilder i kollaget så har Jan Hultman, Erkki samt Per Lissel bilder med här.

Stort tack all som gjorde dagen till en succé !!!

EDIT 120910: Under lördagen samt söndagen besöktes utställningen av närmre 150 personer enl. NevaBooks statistik.

/Mats

Någon speglar sig

Jag gjorde många bilder med speglingar och figurer till min debutbok Årstiderna. Nu i september återvände jag till en plats där många av de bilderna kom till - Strömsberg i Jönköping.
Bilden: Figur, vattenspegling, september 2012.

Tänkte också fortsätta med min lilla serie och tipsa om bra fotoböcker. Böcker som jag själv har.

B O K T I P S E T   I I
Det här är en alldeles underbar natur/djur-fotobok. De båda konstnärerna heter Kai Fagerström och Heikki Willamo. Det syns tydligt att de lagt ner hela sin själ i bilderna. Djur som flyttat in i ödehus. Jag vet att ni är många som har den här boken - men för er andra: KÖP! Boken heter The House In The Woods.

/Mats

(183.790)

Vilda björnar och döda lodjur

Idag kör labbet fram ytterligare några bilder som jag ska ha med på min utställning. Jag kommer visa 68 bilder. De här svart-vita bilderna ser du i formatet 50x35 cm på utställningen. Många av bilderna är betydligt större - canvas i 140x100 cm.
NevaBooks fotogalleri i Rimforsa. 8 september - 7 oktober.

Info hos Naturfotograferna.

/Mats

Stillbildskamerans stora styrka ...

... är att fånga rörelse. Sådant som ögat aldrig kan uppfatta ens på film.

En septemberbild.

Tänkte börja en serie här på bloggen där jag tipsar om fotoböcker som jag tycker är lite utöver det vanliga. Det är också böcker som jag har själv. Jag köper mycket fotoböcker. För inte speciellt mycket pengar får man ju hem en liten utställning - som man kan ta fram när det passar. Bilder tryckta på papper i stort format är dessutom något helt annat än att titta på små bilder t ex i en bildskärm.

B O K T I P S E T
Först ut blir en bok av den otroligt duktige fotografen Ernst Haas. Han var verkligen stilbildande och långt före sin tid. Hans "målade" bilder är bland det bästa jag sett. De abstrakta bilderna han gjorde är som moderna konstverk. Kika gärna in på hans hemsidan här!

Boken jag vill tipsa om heter The Creation. Den kostar en hel del idag men går att hitta bland annat hos Alibris.
1. En begagnad med hårt omslag.
2. En begagnad med mjukt omslag.

- Det här är en bok som varje fotointresserad borde ha i bokhyllan.

/Mats

1918 – så tragiskt

Över 70 år på Vätterns botten.
Djupet var 23 meter. Symaskinen är lika fin än idag - 94 år efter förlisningen.
22 oktober 1989. Nikonos V med 35 mm.

Ute vid vrakplatsen fann vi skelettrester i leran.
Djupet här är ca 37 meter.

Min kusin med sin filmkamera.
Efter dyken blev det långa och tuffa hemsimningar i ytan.
Stora vågor och kallt vatten.

Från boken John Bauers skogar:

Det dröjde ända till 1922, alltså fyra år, innan Per Brahe, med de omkomna, som i många fall hittades instängda i sina hytter, och det mesta av lasten kunde bärgas. Det var ett mycket krävande arbete som fordrade den tidens yttersta expertis. Fortfarande fascinerar förlisningsplatsen sportdykare:

»Jag hade fått kontakt med Thomas Helmerson, som hade dykt mycket i Vättern. Han hade ett förflutet som militär dykare. Vi pratade om diverse vrak i Vättern. Per Brahes förlisningsplats kom givetvis på tal.
Första dykningarna gjordes redan 1920 för att sedan falla lite i glömska. Sedan var det ett gäng dykare som hittade platsen igen   någon gång på 1970-talet. En av dem var Thomas.
Jag frågar om han kommer ihåg platsen.
– Visst! Jag kan följa med er dit om ni vill!
Sagt och gjort. Den 7 januari 1989 är vi på plats i Hästholmen. Det är kallt. Vi byter om så fort det går.
– Jag kan bara hitta platsen om vi simmar efter kompass här från viken, säger Thomas.
Vi går ner i det kalla, mörka vattnet. Thomas tar ut kompassriktningen och så börjar vi simma. Han simmar fort och jag får verkligen ligga i för att lyckas hålla samma tempo. Vi följer bottnen. Till en början är det lite större stenblock. Djupet är fem-sex meter. Men det faller ganska fort. De stora stenarna försvinner och en plattare botten tar över. Vi simmar nu på cirka 15–17 meters djup. Det är kallt i vattnet. Termometern visar 5°C. Efter ca 15–20 minuters simmande når vi cirka 25 meters djup. Det är rätt mörkt nu. Thomas sänker farten. Jag hinner återhämta andningen lite. Ser att vi redan gjort åt ganska mycket luft. Vi simmar sakta på 27 meter nu. Där framme. Mörka siluetter av något. Vi närmar oss sakta. Och till vår stora förvåning hittar vi stora delar av lasten här. Trälådor med symaskiner. Detta måste sannolikt vara orsaken till att båten gick under så fort. Lasten försköts. Och så tappade alltså båten en stor del av lasten. Vi fortsätter utåt. Nu blir det fort betydligt djupare. Efter ytterligare ca 5–10 minuters simmande hittar vi avtrycket efter båten. Vi dyker nu på 38 meter. Det är riktigt mörkt. Termometern visar 4°C. Fingrarna har domnat bort. Jag skakar lätt. Avtrycket efter båten är ett par meter ner i lerbottnen. Det ligger en hel del saker utspridda runt vrakplatsen. Vi hittar även skelettdelar. Obehagskänslor. Tittar på manometern och ser att det är hög tid att vända inåt. Inte mycket luft kvar. Vi enas om att vända och börja hemsimmet. Hinner dock inte speciellt långt förrän min regulator fryser. Befinner mig på 30 meters djup. Regulatorn friflödar och tuben töms nu i rask fart. Mina kompisar har inte heller speciellt mycket luft kvar – så enda utvägen är att ta sig upp till ytan så fort som det går. Den kraftiga luftströmmen från regulatorn skapar en iskall luftström in i munnen. Det bildas is som skär upp sår. Jag känner en lätt blodsmak. Vi simmar mot ytan med cirka 18 m/min för att undvika dykarsjuka. Dykdatorn piper ilsket. Vi går upp aningen för fort – har inget val. När vi väl når ytan är tuben i stort sett tom. Det är ganska grov sjö. Vi får ett mycket jobbigt hemsim på ytan. Väl inne vid land så var det bara att hämta en ny tub så fort som möjligt – och så kasta sig i vattnet igen för att ta sig ner till 5 meter och avsluta dekompressionen för att undvika dykarsjuka.«

Mats Andersson om ett dyk vid Per Brahes förlisningsplats 1989. 

Påminner ...

... om min fotoutställning nu på lördag!

Skrev om det här också.

Mårdhunden - ett sommarminne

• Här hittar du även en artikel på J-nytt.

• Film mård och grävlingar 1 sep samt 3 sep 2012.

/Mats

Nattlig aktivitet

Förra helgen fick jag ju bilder på grävlingen vid sitt gryt under nattens timmar. (Se inlägg här under). Jag utlovade också en uppföljning med fler bilder. När jag gick ut på söndagsmorgonen trodde jag givetvis att det hade blivit fler bilder - men icke. Grävlingen flyttade på sig och var borta hela veckan ända tills igår :))) Då var den tillbaka igen. Vilken glädje. När jag gick ut i morse för att kolla om min kamera hade fångat något under natten så fick jag en rejäl överraskning. Klockan 20.31 passerade en mård vid grävlingens gryt. Otroligt spännande! Klockan 23.43 kom grävlingen ut :))) Satte sig i jordhögen och kliade sig. 23.52 fångade kameran grävlingen sista gången den här natten. Då hade den med sig en större grästuva och drog den med sig ner i grytet.
- Bilden här har inget med inlägget att göra - dock är grävlingen fotograferad nära det här grytet nu i somras.

Här kan du se nattens filmer: (120901)
• Mård passerar grävlingens gryt.
• Grävlingen sitter och kliar sig.
• Grävlingen drar ner gräs/mossa i grytet.

PS. jag använder en åtelkamera med svart IR. Kameran lyser alltså inte med något synligt ljus vilket gör att djuren inte uppfattar den alls. De blir alltså inte störda över huvud taget. Kameran är också helt ljudlös.

Mats Andersson /N