måndag 22 oktober 2012

Hösten. Hästen.

Hösten kan kännas lite vemodig ibland. Tycker även den här bilden fick den känslan.

Hästen Felix, Bashult. 21 oktober 2012.

/Mats

10 kommentarer:

veronika sa...

Visst är det så. Fin bild//Veronika

Reflektioner Allteftersom sa...

Hösten fyller oss med vemod.
Som i en saknad efter grönskan och värmen.
Eller springet i hagen.
Nu står han där och längtar.
Efter barnen som drar i manen.
Och flätar svansen så fin.
De som hoppar och skriker så glatt.
De som älskar honom så.
Hösten fyller honom med saknad.
Tystnadens saknad.
Ja, hösten är vemodets tid.

Anonym sa...

Tycker att bilden både är omedelbar och växer efter hand. Det ligger kanske nära till hands att tolka landskapet som hästens inre bild, en dröm av något förflutet... men det är ju vad hästen kan ha varit med om eller vill visa oss som är kryddan i bilden. (gåtfullt med ljusspelet i trädet)
Snyggt hantverk med övergången mellan djur och landskap!

Kerstin Ericsson sa...

Underbar bild. Och vemodig.

Mats Andersson sa...

Tack Veronika.

Mats Andersson sa...

Stort tack för din fina text !!!

Mats Andersson sa...

Tack Rikard! Landskapet som hästens inre bild. Träffande!

Mats Andersson sa...

Tack Kerstin.

Heikki sa...

Mycket bra igen Mats! Det finns en gåta i bilden... Gillar Rikards tanke med inre landskap - hästens själslandskap. Det är ju den miljötypen som format hästen till det den har blivit...

Mats Andersson sa...

Stort tack Heikki! Tyckte också Rikards text var mycket träffande. Rikard kan ju både plåta och skriva :)