- Under åren som jag besökt den här platsen har miljön runt dessa stenblock förändrats flertalet gånger. Gamla träd har ramlat omkull. Yngre stora träd har blåst omkull.
- Bilden gjorde jag kl. 18.11 nu idag den 1 september.
Det jag gillar med den är allt runt omkring. Så där lite lagom störig/orolig fast ändå strukturerad. Och färgkombinationerna, sländans blåa nyans mot gula spretiga strån, grönt gräs och rosa-lila blommor. Så här brukar inte sländ-bilder se ut.
- Hoppas det är en flickslända... Margareta hjälp mig ;-)
Nikon D3. 1/160 sek och bländare 9. Brännvidd 280 mm. ISO 200.
Den här fina ekorren gjorde mig sällskap när jag höll på att göra bilder på den lilla blomflugan (bilder här nedan). Hörde något snattrande bakom mig. Och när jag vände mig om för att titta vad det var - ja då satt den lille krabaten på backen bara några meter från mig.
- Men när vi fick ögonkontakt fick "han" bråttom upp i trädet. Men det blev några bilder i vilket fall...
Nikon D3. 1/250 sek och bländare 2,8. ISO 640. Brännvidd 200 mm.
Ytterligare en bild på en blomfluga från den täta granskogen i Bashult.
- det jag gillar med den här bilden är givetvis ljuset, färgerna och flugan. Men upprepningen av grankvistens form gör mycket för bilden också tycker jag.
Nikon D3. 1/250 sek och bländare 2,8. Brännvidd 200 mm. ISO 640.
Gillar hur tydligt den här lilla blomflugan framträder - trots att jag lät den bli rätt liten i bildytan.
Receptet för den här bilden: granskogsfonden, formen på de diffusa grenarna, det mjuka ljuset samt placeringen av flugan. Sedan behöll jag den lite störande blåa fläcken. Tycker den tillför lite mer dynamik.
Nikon D3. 1/1000 sek och bländare 2,8. ISO 1.250. Brännvidd 200 mm.
Det här rådjuret stod jag öga mot öga med under flera minuter. Vinden låg rätt och det var en hel del ljud från trädens lövverk.
- varje gång hon tittade upp stod jag helt still - fast helt synlig för henne. Och när hon betade igen så gick jag sakta ännu närmre. På slutet stod vi öga mot öga endast 8-10 meter från varandra - och hon verkade inte se mig. Jag stod helt öppet utan skydd av varken träd eller buskar.
- När jag tryckte av kameran så blev det dock fart på henne :-) Här en av bilderna.
Hade varit nere vid Vätterstranden och fotograferat när jag passerade detta träd med fåglar på vägen hem.
- körde intill och gjorde några bilder med fåglarna sittande i trädet - sedan blev det ganska lång väntan.
- Det jag hade i tanken var att fånga dem i flykt samtidigt som en del av trädet var synligt. Började få ont i nacken och armarna värkte :- En D3 är ganska tung!
- Hur som helst så fick jag till denna bild. Gillar känslan av att trädet nästan sträcker sig efter fågeln. Nästan som det inte ville släppa taget riktigt.
- Vände och vred ganska länge för att få fram ljusreflexen och effekten med linsöverstrålning på rätt ställe. Underexponerade även några steg för att få rätt stämning.
Till en början tyckte jag inte bilden var särskilt bra - men tog med den hem. Lät den ligga över natten och tittade igen. Och visst, den hade verkligen vuxit. Gillar den väldigt mycket själv.
- Så man ska alltid ge sina bilder en andra chans!