Inget lodjur. Ingen mårdhund. Bara en ...

... ekorre :)

Småland, februari 2013.

/Mats
matsandersson.nu

Vad gör du människa? Del II

Räven vid Odensjö, 22 februari 2013.

När vi flyttade ut på landet 2008 så fanns det en vacker plats bara några kilometer från vårt hus - Odensjö. Här kantades vägen av en allé och på ena sidan en vacker sjö och på andra sidan stora betesmarker med djur. Innan djuren släpptes ut så var det mycket vackert med högt gräs, blommor med mera. Ibland kunde jag skymta en räv här - men ofta var den dold av det höga gräset. På vintrarna brukade dock räven traska över fälten och jaga sork helt ostört.
- Idag ska här byggas en golfbana och 40-talet hus. Trots att de flesta husen inte är sålda och att intresset för golfbanan här är minst sagt svagt så körde man igång och markberedde och byggde de få hus som det fanns spekulanter till. Hela det vackra området försvann på bara några månader.
- Räven som brukade jaga ostört sitter nu vilsen och tittar. Sitter och tittar i något som inte liknar de gamla jaktmarkerna längre. Kanske finner han trots allt sitt byte här. Men synen av räven som satt där var inte rolig. Inte lika vackert som förut. Människans framfart - till varje pris. Här ska bli bostäder och golfbanan. Även om intresset är mycket svagt.

/Mats
matsandersson.nu

Vad gör du människa? Del I

Kraftledningsgata, 23 februari 2013.

Urbana miljöer blir vanligare och vanligare. Vi tänker oftast inte på det - vi människor bara breder ut oss. Nästan till vilket pris som helst.
Det är inte speciellt länge sedan den här vägen kantades av orörda skogar. Hade man tur så kunde man se älgarna stå i någon glänta och kika ut. Idag hittar jag älgarna oftast i de här otroligt fula kraftledningsgatorna. Människans framfart - till varje pris. Människorna i den lilla byn bor i sina små hus alldeles under. Hur strålningen påverkar oss vet man väl egentligen inte helt säkert ännu? Människorna i den lilla byn utnyttjar kraftledningsgatan också. Här har man nu byggt sina älgtorn. Här är det lätt att upptäcka djuren när de måste passera. Älgarnas nya skog är inte vacker. Älgarnas nya skog är inte säker. Älgarnas nya skog gör så att de blir utsatta och därmed lätta byten. Sorgligt.

/Mats
matsandersson.nu

Äntligen ...

... fredag.

Räv vid Odensjö. 22 februari 2013.

Hemma med värk idag :( Men det blev några lyckade bilder på väg hem från apoteket i morse trots allt :)

- Ja, jag vet. Jag har fått dille på att ha djuren små i bilden :)))

Trevlig helg!

/Mats
matsandersson.nu

Hoppades på hoppet II

Räv jagar på stubbåker. Småland 20 februari 2013.

PS. Den här bilden ska man egentligen se stort, men klicka gärna upp bilden för någorlunda rätt känsla.

/Mats
matsandersson.nu

Hoppades på hoppet

Ekorre. Bashult, Småland. Februari 2013.

D3 med 300 mm f2,8. 1/640 sek. ISO 800.

/Mats
matsandersson.nu

Den stora massan tittar ...

Bashult, februari 2013.

/Mats
matsandersson.nu

Dom har flyttat hit

Ekorre i Bashult. 16 februari 2013.

Morgonen började med en lång hundpromenad. Till min glädje var det mycket spår inne i skogen. På vägen hem mötte vi även två ekorrar som kivades.
- Hem med hundarna. Ut igen med kameran över axeln. Gick tillbaka till ekorrarna och fotograferade någon timme. Sedan in i skogen till spåren :) Det var egentligen vildsvinsspåren som intresserade mig mest. De har flyttat hit nu. Enstaka bök upptäckte jag för ca 4 månader sedan. Därefter har platserna för bök blivit fler och fler. Idag följde jag spåren efter en riktigt stor galt. (Antar det eftersom den gått själv). Spåren visade också att det är ett mycket stort djur. Spårade några timmar. Över mossarna hade den bara gått raka spåret - men så fort den kom in i skogsområden så var det nya uppbökade områden. Jag avslutade spårningen när jag kom fram till ett mycket stort område med bök - här hade fler en en gris varit :) Återstår att se om det blir några bilder också. Korp, spillkråka, tjäder stötte jag på. Färska spår av räv, rådjur, vildsvin, älg och förmodligen dovhjort. En hel del bilder kom till. Men det här mötet var nog dagens höjdpunkt.

D3 med 300 mm f2,8.

/Mats
matsandersson.nu

Ghost III

Vinterskog i Bashult. 14 februari 2013.

/Mats
matsandersson.nu

Ghost II

Björn i urskog, 6 juli 2012. Klockan är 23.00. Jag använde en D3 och brännvidd 200 mm.

Den här bilden bland annat finns till salu i en begränsad upplaga. Signerad så klart.

Kika in på hemsidan!

Trevlig helg.

/Mats

matsandersson.nu

... i den snåriga, mörka skogen

Klockan är 21.30. Jag sitter i en ravin. Tät och snårig skog omger mig. Hit når inte mycket av sommarkvällens ljus. En plats jag gillar. Det är helt tyst. Mycket mygg. Och där framme passerar en björn helt ljudlöst. Den tycks också trivas i den snåriga, mörka skogen.

Nikon D3 med 70-200 f2,8. Brännvidd 180 mm.

/Mats
matsandersson.nu

(209.806)

Oskiljaktiga

/Mats
matsandersson.nu

#landskap #rådjur #ensam #snöfall

Småland februari 2013.

/Mats
matsandersson.nu

#vinter #skog #mörker #berg

Visst kan avsaknaden av ljus vara lite kämpigt. Likväl skapar den mörka årstiden speciell stämning i bilderna.
Brunstorpsberget, Huskvarna. 31 december 2012.

/Mats
matsandersson.nu

Tyst väntan

Älg i dagens sista ljus. 9 februari 2013, kl. 17.10.

Jag har suttit ett tag nu. Det snöar. Jag sitter i skydd och väntar på att älgen  bara ska ta några kliv åt vänster. Bara så den blir synlig lite bättre. Den snöklädda omgivande skogen stänger ute alla ljud. Jag hör inte ett knyst. Inte heller älgen som tuggar i sig några kvistar från marken. Jag bara skymtar att den rör sig lite då och då. Det sista ljuset är nästan helt borta nu. Jag skruvar upp ISO till 1.250 och ställer in slutartiden 1/80 sek på största bländaröppningen. Fingertopparna värker av kylan. Klockan är 17.05 och snöandet tilltar. Tänker att jag nog får vara nöjd med upplevelsen - men så tar älgen några kliv åt vänster för att nå lite fler kvistar. Jag exponerar några bilder - tittar i sökaren. Tänker att det här bli bra. Färgbilden är mörkt, mörkt blå. Den blå timmen är nästan slut. Jag reser mig upp, borstar av mig snön och vandrar åter mot bilen. Åter en lyckad kväll i skogen.

/Mats
matsandersson.nu

Barmark. Och så snö igen.

Förra helgen hade vi ingen snö kvar. Sedan under den här veckan så har det åter blivit vitt. Helt ok :)

Trevlig helg!!!


/Mats
matsandersson.nu

Rovdjur. I skydd.

Ett litet rovdjur sprang förbi. Skyddad av den stora skogen.

Småland februari 2013.


/Mats
matsandersson.nu

Vinterhästen

Häst i vinterljus. Västra Jära februari 2013.

/Mats
matsandersson.nu

Pälsen färgades röd

Räv i det första solljuset. Februari 2013.

Morgonen började mycket trögt. Inte ett enda vettigt motiv på flera timmar. Inte ett enda djur heller. När jag valde att ge upp och åka hem så kom turen :) En vacker räv sysselsatte sig med att jaga sork ute på ett fält. Platsen låg i skugga och det var -9°C. Jag satt bara tyst och njöt av upplevelsen. Räven närmade sig sakta och så kom solen upp och färgade rävens oranga päls röd-orange. Jag tog några bilder. Räven vände sedan och lunkade i väg mot ån som slingrade genom skogen. Ytterligare en räv mötte upp och de lekte med varandra ett kort ögonblick. Sedan försvann båda in i den mörka skogen. Ett kort ögonblick av njutning. Ett kort ögonblick som man kan minnas åter och åter.

/Mats
matsandersson.nu

Grymmast av dem alla

Under 1700 talet jagade man vargen frenetiskt i Sverige. Det var inte alls ovanligt att 800-900 man samtidigt gick vargskall. Men utdelningen var inte särskilt god. 1734 infördes en lag att inte mer än 600 man fick användas till samma vargskall. Vargskallen fortsatte även under 1800-talet. Utöver dessa metoder så använde man gift flitigt - vilket man även gör idag. Polisen har konstaterat upprepade försök att döda vargar med förgiftade kadaver i Dalarna 2003 och 2008. (Vargen fridlystes 1966).

Trots intensiva försök att utrota vargen så tror man, vid 1800-talets början, att det fanns 4-5.000 vargar i landet. Det som är mycket märkligt, med tanke på att jaktmetoderna var ganska ineffektiva, är att bara på några decennier lyckades man utrota vargen! Under 1830-talet dödades nästan 7.000 vargar!!! Åtskilliga bygder har sedan nedskrivna berättelser att sista vargen sköts under 1850- eller 60-talet. Hur var det här möjligt?

Grymmast av dem alla

Den stora utrotningen var möjlig genom att man helt ändrade strategi. Man gjorde något som är mycket svårt att förstå att någon kan göra. Istället för vargskall, varggropar, saxar, gift med mera så sökte man upp vargarnas lyor. Man avlivade alla valpar utom en - vilken man band fast i bakbenen en bit upp i ett träd vid lyan. När valpen skrek för sitt liv så återvände till slut tiken. Och då sköt man även henne och tog livet av den sista valpen. Och så här höll man på.

Den här otroligt grymma metoden spred sig dessvärre även till USA - där den kallades för "The Swedish Method". Och även amerikanarna lyckades utrota sina vargar.

The Sedish Method. Fy fan. Jag skäms!!! 

Källa: Vargen - den jagade jägaren av Henrik Ekman. En bok jag kan rekommendera!

/Mats