torsdag 9 maj 2013

Målet: mörkt, nära och snö ...

Nattens vandrare. 4 maj 2013.
Klockan är 16.00. Vi sitter redan i gömslet. Det snöar lätt ute och temperaturen närmar sig nollan. Det är råkallt. Mycket kläder på och en sovsäck över gör att det funkar ok att sitta här.

Vi har en lång stund framför oss - 16 timmar ska vi sitta i det trånga gömslet innan dagens ljus åter tillåter oss att gå ut. Det är verkligen strängt förbjudet att gå ut under kvällen/nattens timmar då rovdjuren är aktiva. Dels för sin egen säkerhet - men mest för att år av arbete skulle kunna bli förstört. Skulle ex en björn förknippa gömslet med en människa skulle den förmodligen inte komma tillbaka mer. Men eftersom alla följer reglerna så fungerar det ypperligt bra. Rovdjuren förstår inte att den kantiga stenen/trädet är ihålig. De förstår inte det för att vår vittring släpps ut många meter ovanför gömslet via ett rör. Annars skulle det inte fungera.

Innan vi gav oss av hörde vi att en grupp fransmän hade klagat på ljuset. Vi är istället glada för att det är mörkt. Vi vill ha den typen av bilder. Vi har även den typen av kameror som verkligen klarar av "dåliga" ljusförhållanden.
Klockan närmar sig sju. Det är kallare och det börjar mörkna. Vi sitter helt tysta på helspänn. Inga rovdjur syns till. Några korpar sitter lite längre bort och skränar. Natten innan vi kom hade vargen visat sig här på myren - men den kom sent i skydd av mörkret.

Det snöar fortfarande lätt. Vi torkar de små tittgluggarna som immar igen hela tiden. Det droppar med jämna mellanrum från röret i taket - min sovsäck blir blöt. Jag fryser. Drar upp sovsäcken ända upp över huvudet. Sitter och huttrar och tittar ut genom den lilla gluggen.
Där! En björn kommer gåendes inne i den mörka skogen. Den är på väg ut mot myrkanten. Därefter ansluter ytterligare en björn. Vi fotograferar sparsmakat med långa teleobjektiv på ganska höga ISO. Ytterligare någon timme går och jag har nu helt glömt kylan. När det sedan börjar mörkna rejält närmar sig två björnar igen. Klockan är nu 21.30. De båda björnarna är nu så nära att vi hör det plaskande ljudet när de sakta vandrar mot vårt gömsle. Jag får lägga ifrån mig kameran med teleobjektivet eftersom hela björnen inte ryms i bildrutan. Jag byter till kameran med vidvinkel. Björnarna är nu endast några meter framför oss. Det hörs tydligt när de andas och det bildas moln av kondens från deras varma utandningsluft. Jag får nypa mig i armen för att se om jag verkligen inte drömmer ;) Jag fotograferar med 24 mm brännvidd nu. Hotfulla moln på himmelen förstärker den fantastiska upplevelsen. Björnen tittar rakt mot mig - går sakta ännu närmre. Jag bara stirrar genom linsen. Den kommer så nära så det känns som jag skulle kunna nå den om jag sträckte mig ut. Men det är svårt att avgöra avstånd när det är så pass mörkt. Jag kan lova att det var en mycket speciell upplevelse. Så fascinerande djur det här är.

Efter att ha vandrat runt vårt gömsle går den iväg ca 20 meter bort och lägger sig där. Det är midnatt och det går i stort sett inte se någonting nu. Det är kolsvart ute. Vi och björnen somnar några timmar. Björnen är fortfarande trött och sliten efter vinterns långa vila. Men energin kommer sakta tillbaka - bara den får vila och äta lite extra.
Jag kryper ner helt i sovsäcken. Fryser. Till en början har jag lite av ansiktet utanför tyget - men det går inte. Det är svinkallt. Jag stänger den lilla gluggen. Somnar till slut, men fryser ganska rejält under nattens timmar.

Vid 02.30 vaknar vi igen för att fortsätta spana efter rovdjur. Björnen som sov nära oss har försvunnit. Vad som hände utanför gömslet mellan tolv och halv tre har vi ingen aning om. Men spåren på morgonen avslöjar att björnen hade traskat runt vårt gömsle i mörkret. Mycket nära. Vi mäter avståndet från tassavtrycket till gömslet. 1 meter.
En spännande natt är slut. Vi vandrar tillbaka till bilen. De små vattensamlingarna har alla fått en hinna av is. Det som var ett plaskande ljud från kängorna när vi gick ut har nu bytts mot ett krasande ljud. Dags för återfärd till "baslägret". Frukost. Bastu. Och några timmars sömn. För klockan 16.00 är det dags igen - men på ett nytt ställe ...


/Mats

6 kommentarer:

Unknown sa...

Spännande!! :))

Mats Andersson sa...

Det var det :))) Lite fler vidvinkelbilder kommer så småningom ...

Unknown sa...

Det var en stor varg... :))

Mats Andersson sa...

Mycket stor :))) Närmre 2-300 kg. Största björnen i Europa sköts här, dessvärre. Den vägde 373 kg.

Anita sa...

Wow!!Spennende!!Jeg hadde pisset i buksenen mine å være så nærmt en bjørn!!!!!!
heerrrguuud!!

Men lekkert ,lekkert!!bilde og opplevelsen du formidler er utrolig bra :)))))

Mats Andersson sa...

Tack Anita! Eftersom den inte vet att vi finns där så behöver man inte vara rädd. Och skulle en björn få vittring eller syn på en människa så flyr den undan på en gång. Bilden här är tagen mycket nära björnen med vidvinkel - men jag själv sitter ca 5-6 m från kameran i skydd.