måndag 19 november 2012

I vildskogarna kring Vättern

Piprökaren med klohanden.
Bashult 18 november 2012.

























Hur brukar dina möten med skogen se ut?
Snabba promenader för att hinna i tid till något annat. Eller en stunds stillhet, eftertänksamhet och respekt. Testa det senare någon gång och du kommer se vad mycket det finns att uppleva. Du kommer inse att du aldrig är ensam i skogen. Trollen, skogsrået och prinsessan finns där. Inte för att skrämmas. Snarare som beskydd.

Vi har nog alla, någon gång, utbrustit: »Titta, vilken Bauerskog!«. Oftast när vi befinner oss i urskogs­liknande barrskog, gärna kuperad och med storblockig terräng. John Bauer hade ett unikt sätt att förmedla denna naturtyp och han hittade inspirationen i skogarna kring Jönköping.

John Bauer var inte en naturavbildare. Han var en akademiskt skolad konstnär som ville förmedla en idé, en tanke eller känsla. Inspirationen och impulserna hittade han i naturen. Vid någon av sina vandringar, cykel- eller skidturer eller kanske från kanoten. Alltid med skissblocket under armen för att göra några snabba streck. Skisser som han tog med sig hem till ateljén. För att där göra målningen. Från skissblocket till, blyerts, tusch, akvarell och guasch.

Under sina ensamma vandringar i skogarna kring Vätterns sydspets har mossiga klippblock och träds grenar blivit troll och klo­liknande händer i konstnärens fantasi. En slags kombination av en naturälskares och – kännares vakna och skarpa sinne med ett naivt, romantiskt skapande.

Vätterbygden kombinerar det vilda med det vackra. Det sträva med det ljuvaste lena. Precis som Vättern själv; lika förtrollande blåvacker en sommardag som skrämmande gråsvart när hösten slår till. Det var inte studierna i Stockholm eller resorna i Europa som formade sagokonstnären John Bauer. Det var i vildskogarna kring Vättern som konstnären i honom utvecklades. Vildskogarna som alltid kallade honom när han var ifrån dem längre perioder. Platserna där han valde att bo. Där hittade han sin inspiration.

Idag, ett drygt sekel senare är skogarna säkert på många håll ganska lika dem som John Bauer hade förmånen att vandra i. Det moderna skogsbruket har troligen påverkat intrycket något. Men även för 100 år sedan nyttjades och brukades skogen. Med drygt en omloppstid (skogen har avverkats en gång och vuxit upp igen) i skogen kan de rent skogliga förutsättningarna vara klart jämförbara.

Det om något är John Bauers skogar. Och de finns där än idag.
För dig att upptäcka.
För dig som vill se.

Troll i Bashults skogar, 18 november 2012.
Nikon D3 med 85 mm f1,4.

Ur boken John Bauers skogar. (Text David Söderlind) 

Boken kan du beställa här! (signerat exemplar)

/Mats

9 kommentarer:

Daniel sa...

Fint Mats men jag tycker nog att min bild på trollet är snäppet vassare... :)

Mats Andersson sa...

Tack. Hmmm :)))

Erika Ahlberg sa...

Vid havet ser jag ofta fula fiskar och jag träffar alltid fula gubbar i skogen :) Kanske man inte ser dom om man stressar förbi, men det kan vara spännande med nya möten...så jag spanar när jag är i skogen :) Underbar text och fina bilder som vanligt!

Mats Andersson sa...

Tack! Fortsätt spana :)))

Per sa...

Fin text av David och spännande bilder...
Mina bästa stunder är då jag får vandra i en trollskog och kan känna att jag går ned i varv, börjar upptäcka alla spännande former naturen bjuder på. Tyvärr så fungerar det inte alltid, med vardagens stress och problem som snurrar i huvudet. Måste nog försöka boka in fler skogsdagar ;)

Mats Andersson sa...

Tack Per. Ja - man borde försöka hinna med fler skogsdagar. Men när man arbetar mer än 100% så är det bara på helgerna man har lite tid över nu.

Per sa...

Japp, i veckorna är det föresten mörkt både på vägen till och från jobbet nu.

Heikki sa...

Stackars trollen har fått spjuten genom huvet. Verkar vara krig på gång i bauerskogarna...

Mats Andersson sa...

:))) Var tvungen att "nåla" fast honom. Han ville inte vara med på bild :)