Terje Hellesø utlyste en utmaning i sin blogg att beskriva vad personligt naturfoto är.
Själv har jag nu gått och funderat och funderat. Hur ska man beskriva det hela. Och framförallt - gör jag personliga bilder?
Jag har väldigt svårt att själv säga om mina bilder är personliga. Eller om dom är bra överhuvudtaget. Men visst finns det bilder som jag känner lite extra för bland mina egna. Bilder som berör och väcker känslor.
Glädjande nog så har jag fått höra från olika personer att jag göra personliga bilder. Bilder som har ett fingeravtryck från mig. Detta har fått mig att fundera. Hur ska jag kunna sätta fingret på vad det är som gör att mina bilder ibland blir personliga. Att jag ibland gör bilder som berör.
T ex så har jag aldrig varit den personen som gjort bilder med utgångspunkt att fånga vissa arter. För mig har det aldrig spelat någon roll om det är en örn eller talgoxe som jag förevigar. Det viktiga har varit stämningen. Och att försöka berätta något med bilden.
Konstnärers inverkan
Sedan jag var liten så har det alltid funnits ett stort konstintresse i familjen. Redan som riktigt liten pojke besökte jag diverse konstnärer och konstutställningar tillsammans med familjen. Min bokhylla är till huvuddelen fylld av konstböcker. Det här kan vara en bidragande faktor till att man i bland gör bilder som blir annorlunda. Personliga? Jag tänker mycket i den typen av bildspråk och uttryckssätt.
Känslor styr
Ytterligare en orsak att få till bilder som är åt det personliga hållet är nog att jag fotograferar ofta. Väldigt ofta! Jag fotograferar när jag är glad, ledsen, irriterad och arg. Ibland även när jag är sjuk.
Att släppa fram sina känslor tror jag är en mycket viktig faktor för att få fram personliga bilder.
När det t ex gäller djur så har jag lättast att släppa fram känslor. Våra hästar och hundar kan ofta få mig att bli tårögd. Jag gillar djuren så mycket att det nästan värker i kroppen. Jag har verkligen starka känslor för djur. Och eventuellt så syns det då i bilderna. Men det är ju upp till betraktaren att avgöra ...
/Mats Andersson, Bashult 19 juli 2010.
(57225)
9 kommentarer:
Mats, visst gör du personliga bilder. ...och fortsätt med att lägga dina känslor i bilderna. Det är dem som fångar betraktaren. Alla är vi inte lika, har inte samma mål, men så länge man håller sig till sitt fingeravtryck är det rätt. Vissa av dina bilder tycker jag mycket om, önskar jag kunde ta bilder på det sättet du gör. Men jag kan inte det, mitt yrkesval i livet har nog satt djupa spår, statist, det var så jag skulle tänka, det går igen i mitt konsttänkande, funktionellt.
Fortsätt fotografera, mycket, på ditt sätt. Även du kanske byter genre någon gång, men tror ditt fingeravtryck alltid finns med.
Delar i alla fall dina känslor för djur. Dem har jag en stor och stark respekt och kärlek för och kan inte leva utan.
Tummen upp!
Birgitta
Tack för intressant och givande läsning.
Dina bilder är personliga....att förklara varför är svårt. Bilder är mycket känslor och svårt att sätta ord på....
Det märks i dina bilder, Mats, hur mycket du gillar hästarna, och den bild du lagt upp sist i inlägget gillar jag starkt! Du har fångat djurets villkor i naturen snyggt. Bilden ovanför, tidigare kommenterad.
Ska själv försöka formulera vad som är personligt för mig. Inte lätt!
/Rikard
Jag tycker du har förklarat mycket bra vad en personlig bild är för dig. Bilden på hästen är så himla fin, hästen är så lugn och vacker i snölandet.
Morgan
Intressant att ta del av dina tankar kring ämnet. Ett mycket fint urval av bilder till texten också. Gillar alla bilderna ovan. :)
Har personligen inget att säga i denna debatt! Dina bilder du presenterar här är ju fantastiskt bra, den andra och näst sista är riktigt sköna.
/Henrik
Fantastiska bilder Mats, och visst syns det att de är dina :0)
Kan väl mest hålla med , du gör verkligen personliga bilder (får nog tänka lite till innan jag har något eget förhoppningsvis intressant att förmedla) ... dina färgspraknade bilder i "eld", knallblått eller med dämpade gråskalaor påverkar mig mycket ! Ha de´ Thorsten
Bra och intressant skrivet! Om bilderna på dina hästar kan jag inte säga annat, än att de känns djupt personliga och de bekräftar verkligen orden i din text. /Mathias
Skicka en kommentar