Så stor, så upphöjd.
Näsan i vädret på sin piedestal.
Ägde, styrde, dömde, drömde.
Men glömde också.
Sanningen rusar snabbt ifatt.
Fram i ljuset, från skuggorna.
Ett plågsamt uppvaknande.
Om att ärlighet varar längst.
Och väver vänskapsbanden bäst.
Varför, när och hur?
Att leva en lögn.
Är också att dö en smula.
Från boken I några sekunders oändlighet.
Text: David Söderlind. Foto: Mats Andersson, Anna Clarén
• Adlibris
• Neva Books
/Mats
matsandersson.nu
instagram
5 kommentarer:
En tankevekkende tekst Mats.
Likte bildet jeg:-)
Fint dikt også!
Hilsen Anita
Tack för din kommentar Kai.
Tack Anita.
Skicka en kommentar