onsdag 19 september 2012

3.000-årigt svärd funnet i Vättern


Den  mytomspunna sjön ligger åter blank. Det stålgrå vattnet har lagt sig till ro efter en av de stormar som drabbar Vättern på hösten. Jag har gjort det till en rutin att dyka ute i viken efter en kraftig blåst som denna. Jag vet nämligen av erfarenhet att de kraftiga vågorna flyttar om bottensedimentet. Därmed ökar chansen att göra fornfynd. 

Vättern är unik i det avseendet att sjön stjälper över. Det betyder att bronsålderns Huskvarnabor levde och verkade ca 500 meter ut från den nuvarande stranden. Sedan tog vattnet över och numera ligger de här fyndplatserna fyra meter under vattenytan.

UV-skoter att föredra

Utsimmet från stranden är jobbigt. För det mesta brukar jag transportera mig med UV-skoter eller båt. Syftet med dagens dykning är att visa en kompis de fornlämning som finns därute.Så är vi äntligen klara. Det är lika spännande varje gång man glider fram, nästan ljudlöst, i Vätterns förhållandevis klara vatten. Det enda som hörs är vår egen andhämtning och ljudet av någon avlägsen fiskebåt. Våra simfötter grumlar up en del sand och andra partiklar. Men vi ser ändå ganska långt.

Det pirrar i magen
Lite längre fram skönjer vi mörkare bottenpartier. Vi närmar oss nämligen de torvbankar som, helt eller delvis, ligger frilagda än idag. Den fösta fornlämningen vi träffar på ligger endast ett fåtal meter från torvkanten. Det är ett brokar. Här färdades Huskvarnabor och andra över den dåvarande ån. Ytterligare några kraftiga simtag norrut finner vi lämningar efter en bronsåldersskog. Jag måste erkänna att det pirrar i magen när jag tänker på att det här har vandrat förfäder, så långt som 3.000 år tillbaka i tiden ...

Fler fornlämningar
Vi fortsätter västerut, längs torvmossen. Här ser man pålverk som bronsålderns människor har byggt. Vårt nästa mål är en "hägnad", en mycket välbevarad träkonstruktion som står i torvmossen. Med hjälp av C14-metoden är den daterade till 400-talet e. Kr. Vi simmar vidare till två rader med ekpålar som är daterade till vikingatiden. Dvs 950-1.000 år gamla. Pålarna är mycket välbevarade. Minner de möjligen om en vikingatida hamnanläggning här i Vätterns södra ände?

3.000 år gammalt röse?

Nu har vi endast en fornlämning kvar på programmet för dagens dykning. Tror vi. Vi böjrar simma mot det enorma stenröse som finns ytterligar en bit härifrån. Röset kan vara en bronsåldersgrav. Anlagd för 3.000 år sedan. Andra tror att det kan röra sig om en försvarsanläggning. Liknande rösen har hittats på Jylland. Runt dessa har man funnit mängder med vapen. Man offrade dem efter vunna strider till någon krigsgud för fortsatt krigslycka.

Gåva från bronsåldern

Men vår utflykt når aldrig så långt. Solen bryter igenom molnen. Det skimrar fantasieggande på bottnen framför oss. Och där ligger det. Helt frilagt. Precis som om någon just varit där och lagt fram det till oss. Ett grönskimrande svärd från bronsåldern.
Jag tappade nästan  andan innan jag brast ut i ett jubelskrik. (Det går skrika i en regulator under vattnet). Detta ögonblick går inte att beskriva i ord. Efter sju år av dykningar ute i viken så tyckte väl de bronsåldersmänniskor, som en gång levde här, att de skulle ge mig något tillbaka efter allt slit. Lyckan var total.



Foto: Stefan G.

Fotnot: Min granne, i början av 90-talet, Harry Bergenblad vigde en stor del av sitt liv till att forska kring Huskvarnaviken. Han fotograferade bland annat hela vikens botten med Hasselblad från båt. När han sedan sammanförde alla bilder efteråt så upptäckte han både ett svärd och ett spjut på några av bilderna. Trots sökningar så fann han aldrig varken svärdet eller spjutet. Hans berättelsen gjorde att jag dök här under så många år, frenetiskt, vilket till slut gav resultat.
Året då jag fann svärdet var 1995. Fyndet väckte stor uppmärksamhet. SVT, radio intervjuade. Jag skrev bland annat den här artikeln till Nordens största Dyktidning. Utöver det publicerades artikeln i Norge samt flertalet andra tidningar i Sverige. Flera artiklar blev det även i dagspress som JP, Expressen m fl.
Svärdet visades under några år på Länsmuseet i Jkpg. Där finns det ännu kvar - fast arkiverat i något magasin.


26 kommentarer:

  1. En spännande historia om hur ni, eller du, hittade svärdet. Jag minns mycket väl uppståndelsen kring fyndet, men hade ingen aning om förrän helt nyligen att det var du som var med och fann det. Kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi var fyra dykare den här gången. Jag guidade Stefan G som gjorde sitt första dyk här :) När jag tog ut kompassriktning från ekpålarna och simmade sträckan mot röset, som jag simmat många gånger tidigare, så låg bara svärdet där :))) När jag vände mig om mot de andra (skrikandes) med ett svärd i händerna måste de blivit bra förvånade :))))))))

      Radera
  2. vilken upplevelse det måste varit, vad roligt! synd att man inte kan få se svärdet idag. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var fantastiskt! Tycker också det är skrämmande att sådana unika fynd hamnar i ett magasin där ingen kan titta på dem. Nästan att jag ångra att jag kontaktade museet. En bättre plats hade nog varit "kruthuset" i Huskvarna som har en permanent utställning med mycket intressant info samt fynd från viken.

      Radera
  3. Det här har du inte berättad Mats! Måste vara otroligt fint att vara med i sånt.

    Lite avundsjuk måste jag erkänna :)))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade ju så fullt upp med mårdhundar, järvar, björnar, Kuura samt alla fotoböcker sist :))) Får fortsätta prata om allt till sommaren igen kanske :)))
      - Det här var verkligen fantastiskt. Är med så envis som jag är så brukar det ge resultat. Ibland tar det sju år som här :)))

      Radera
  4. Indiana Mats Andersson..... Det går att höra en film om ditt liv! :-)

    Thomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, ha. Det lär bli en kort film :))) Tror det räcker att tråka ut mina vänner här på bloggen :)))

      Radera
  5. Glömde säga att bilden är faktiskt mycket fin ovh nu menar jag på vyn från strandkanten ;))

    SvaraRadera
  6. Riktigt spännande fynd du gjorde, Vättern ruvar nog på många, många hemligheter från förr. Brukar ofta gå och fundera i skogen på hur det såg ut för några tusen år sen, brukade människor stå på samma bergknallar och spana efter älg som jag gör idag eller tänk att stå där i skogen med en visent eller en uroxe framför sej. Tänk om man kunde resa i tiden, vilka bilder man kunde få..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var spännande. Tänker också samma tankar som dig ibland :))

      Radera
  7. Vilken spännande läsning, och så häftigt att hitta en sån skatt!! Kan tänka mej känslan!
    Själv får jag för mej att jag ska hitta nåt liknande, och sticker in handen då och då i gamla gärdsgårdar (hur stor chans är det att nån gömt nåt där?). Gjorde så vid ett slott för några år sen och fann en liten burk med en lapp i med ett meddelande från några som gift sej där. Bara några år gammalt och inte den skatt jag jagar, men ändå! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortsätt att söka i gamla gärdsgårdar! Rätt som det är :))) ...

      Radera
  8. Häftigt, vilken lön för mödan!:-)

    SvaraRadera
  9. Minns också all uppmärksamhet runt svärdet. Men visste ju inte att det var du. Lite märkligt att det bara göms undan i något dammigt arkiv. Du får göra en fritagning och släppa tillbaka det i Vättern :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var fullt pådrag då :) Förstår att du inte minns att det var jag - vi kände ju inte varandra då. Annars är jag väl mig rätt lik? :)
      - Ska planera för en fritagning :)))

      Radera
  10. Vad spännande! Du är dykare med?? Jag har dykt mycket förr o då vrakdyk i Ö-sjön. Man har ju sett en del och hittat lite kul med men inget sådant här.
    Bästa dyken har jag gjort på sk Ubåtsmassakern i Södra Ö-sjön där skull man haft en kamera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut spännande :) Jag har dykt aktivt sedan 1985. Vad roligt att du också hållit på med det! Masakern har jag inte besökt - men många andra vrak även på östsidan. Häftigaste där är absolut Ingrid Horn. Djupt. Mörkt :) Stor båt. Har fotat många av vraken under alla år. Samma kamera än idag. Nikonos V.

      Radera
  11. Otroligt spännande.
    Men jag håller mig nog hellre över ytan.
    Kul också med all uppmärksamhet. Grattis.
    Eva

    SvaraRadera
  12. Jag älskar ju att googla och söka historier och fakta...

    Din gamla granne dök upp, ja faktiskt innan jag visste att det var din gamla granne. Han verkar ha gjort en omfattande undersökning av viken. Såg skisser på mossen, pålarna, röset m m. Inte var det djupt inte. Synd att Vättern är så kall annars hade man ju kunnat ta sig en lite simtur :). (Sen är det ju en riktigt lömsk sjö också. Om bland annat detta skrev Harry i de texter jag läste. Om hur flottor förliste och nya problem uppstod när de skulle bärgas... Och vi som känner till storyn kring Göran Kropps eskapader vet vad som kan hända även de mest erfarna äventyrslystna :)...)

    Minns också storyn kring fyndet av svärdet. Harry skrev också om amatördykarna som gjorde fyndet -95. Tror jag i ett svagt ögonblick önskade att det var jag. Känslan måste varit enorm!

    Borde det inte vara så att museet visar det om man går in och ber om att få se det? Kan ju också hända att de plockar fram det när renoveringen är klar! Får väl hålla tummarna för det.

    Men...
    Det bästa kanske återstår Mats. Om det är ett lårben som ligger där ute på djupet lite mer norrut :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harrys böcker har jag så klart :) Tidigare fynd är funna av kompisar till mig. Svärd nr 1 hittade Janne på Proffskopia. Halsringen hittade Thomas Helmersson som för övrigt visade mig Per Brahes förlisningsplats. Om du inte dykt i viken så kan jag guida dig. Hittar rätt bra där :) Svärdet visades rätt länge på museet i en glasmonter. Man kan ju hoppas att de tar fram det igen.

      Radera
  13. Å så intressant läsning! Så spännande det måste vara att dyka där, (men jag skulle aldrig våga:)Vilken lycka att hitta svärdet!!

    SvaraRadera
  14. Hejsan!fick denna länken skickad till mej av min jobbarkompis Jörgen Lööf!håller själv på med dykning o det är juh detta man vill uppleva!!vart ska man dyka för att hitta alla fornlämningar?sjukt sugen på att kasta mej i redan nu!mycket intressant läsning!Med vänlig hälsning, Tomas

    SvaraRadera